ÅRE BABY

Skrivet av Izabella Fant 06.04.2023 | 0 Kommentarer

Vinterns höjdpunkt ägde rum förra veckan då vi for till Åre! Hade byggt upp riskabelt höga förväntningar under alla dessa väntande månader, var nästan rädd att jag skulle bli besviken. Men resan blev verkligen super drömmig. Helt jävla underbar.

Resan började på onsdag eftermiddag med Wasaline och deras skärdgårdsbord. Väl framme i Umeå joinade min barndomsvän Calle och hans kille David, som vi tillsammans med bilade västerut. Kom fram till vår lilla stuga ungefär vid midnatt och sen på torsdag kunde vi hoppa på brädorna och glida ner till en av backarna!

Enligt de lokala hade vi det bästa vädret under hela säsongen. Varje dag var det full sol, några minusgrader och nästan ingen vind. Solen värmde också så härligt som den brukar i April. Förstår inte vad vi gjorde för att förtjäna väder som detta i fyra dagar i sträck!!!

På kvällen väntade bastu, solnedgång, pizza och världens bästa kortspel som heter Femhundra. Åkandet i sig är ju magiskt på sitt sätt, men kvällarna tillsammans har också sin magi. Så simpelt och fungerande koncept.

Jag och Axel har en vana av att tillsammans improvisera ihop töntiga låtar 1-50 gånger om dagen. Calle och David var helt på samma plan där så det blev flerstämmiga hits, som endast stugans väggar fick höra. Öronmaskar som Fly on the wings of love fick också konstigt mycket tid hos oss.

Efter den andra dagen i backen for vi på After Ski, mest för att observera fenomenet rika stockholmare som varit en timme i backen och dricker 130 kronors aperol spritzar resten av dagen till tonerna av evergreens och andra stora tidslösa hits. Det var intressant. Och riktigt roligt. I typ en halv timme.

Mina fina typer som gjort så jag fick träningsvärk i magen av allt skrattande. För er som beundrar Axels keps så kan jag avslöja att jag hittade oss varsin sådan på Prisma för 1 euro styck. Normalpris var 20. Årets bästa inköp.

Kvällen kom och allas kroppar var så möra att det måste stönas lite varje gång någon rörde på sej. Mycket underhållande. Här någonstans tar också mina bilder från systemkameran slut, så ni får nöja er med telefonbilder här i resten av inlägget:

Där satt de och kollade pistkartan medan jag lallade runt. Jag som vanligtvis har helt okej lokalsinne var nu helt lost eftersom jag aldrig varit till ett så här enormt ställe. Åre skidområde består av 110 nedfarter och 42 liftar. Jag bestämde mej alltså ganska så tidigt för att inte slösa min tid på att förstå något av hur det hänger ihop och kompenserade sedan mina bois på andra sätt. Som att t.ex. ge dem irriterande låtar att nynna på. Och en himla god pizza också!

På lördag tog vi en gondol så högt upp man kunde komma. Sen vandrade vi upp sista biten för att komma helt till toppen av Åreskutan, som reser sej 1420 meter över havet. Det var en ganska tung halvtimme och det blev så varmt att vi till och med fick ta av oss jackorna och hjälmarna. Lekte i en stund att jag var i Alperna och vandrade. Så tungt och ljust och härligt.

Högst uppe kunde man se bergstoppar i Norge och uppskattningsvis 100 km mot alla vädersträck. Så roligt att man kunde köpa öl och hamburgare högst uppe också. Som finländare är vi ju vana vid att alla barer och restauranger är nedanför fjällen, medan det i Åre fanns en massa ställen att stanna på mitt i backen (eller i detta fall uppe på högsta toppen). SÅ stämningsfullt.

Då vi andats in all fin utsikt började vägen ner. Vi åkte offpist och hamnade på vissa riktigt branta ställen. Hamnade också på vissa ställen med djup och härlig pudersnö. Himla kul att utforska berget med snowboard.

På kvällen hängde vi med våra andra vänner som också kommit till Åre! Hade en liten fest i vår stuga med bastu och häng och en helt underbar hund som hette Polly. Kolla sån hjärtevärmare:

Söndagen var min och Axels sista dag och vi bestämde oss för att fara till Tegefjäll och Duved som ligger 10 km från Åre by. Där blev det också lite vandring och korvgrillande med tunnbröd. Kändes förstås ledsamt att åka iväg men min kropp skrek hallelujah, eftersom jag hade träningsvärk från topp till tå.

Vi båda var så slut fysiskt, mentalt och socialt att vi mest bara satt tysta i bilen i 6 timmar på vägen tillbaka till Umeå. Det var ett skönt lugn som alla fina och roliga stunder bakom oss hade åstadkommit. Detta är en resa jag sent glömmer. Bonusbild på en estetisk Calle: