Då fredagsfiilisen skiter sej

Skrivet av Izabella Fant 06.05.2022 | 1 Kommentarer

Jaha hörni. Fredagkväll på ett fullproppat tåg igen då. Har en massa kul att se framemot i Vasa i helgen, samtidigt som det känns tråkigt att åka ifrån soliga och livliga Helsingfors. Hela den här veckan har varit ganska "meh". Haft lejdon av mej själv och mitt eget sällskap (även fast jag varit omringad av bra människor). Det känns farligt att skriva av sej på internetet i stunder som dessa, men tycker själv att det kan vara så skönt att hata på världen tillsammans då en är i den här pessimistiska bubblan. Så ifall någon där ute har en skit dag, så varsågod och omfamna bitterheten tillsammans med mej. Let it all out honey. Om jag ska börja må bättre och få plats för positiva tankar, måste jag först få utlopp för de negativa. Men först ska jag låta er vila ögonen på en bild jag tog på gatan här om dagen.

I alla fall. Är det inte otroligt att man ska tillbringa HELA jävla tiden med sej själv egentligen. Vem skulle nu inte tröttna då liksom. Trött på att vara trött och irriterad på att vara trött. En liten semester från mej själv och mina tankar skulle sitta perfekt nu. Måste bara klura ut hur det ska gå till. Är inte förresten "trött" ett alldeles för gulligt ord med tanke på dess mening? Känkkäränkkä är mycket bättre. Eller lejdon. Här bjuds det igen på en reflekterande bild jag knäppte på metron här en morgon.

JAJA största delen av min ångest beror egentligen på världsläget just nu. Och det orkar jag inte ens gå in på nu. För nu är det fredag och jag ska fan lyckas carpa skiten även ur denna dag. Konduktören klev just in i vagnen och drog värsta monologen halvskrikandes. Har en hatkärlek för konduktörer som tar upp all energi ur de tysta vagnarna och spyr ut den i en desperat liten stand-up-show. Fattar ju att det egentligen är jättefint att de orkar satsa det lilla extra i försök att ge passagerare energi och en fin tågupplevelse, eller nåt. Men det ger liksom motsatt effekt på mej. Tur att jag bor i ett land som annars är så så anti-small-talk, så jag inte behöver UTSÄTTAS för dessa trevliga pratstunder så ofta.

Tidigare i veckan kom le boyfriend hit och levde lajf med mej i några dagar. Skejtade, lagade pizza, sjösatte min båt och promenerade i Brunnsparken. Bilden ovan är från en liten undangömd stentrappa som finns nära högsta punkten bland Brunnsparkens klippor. Fan vad härligt det var att ha lite vardag ihop även i denna ända av landet.

Huh. Nu har det lättat lite. Kanske dels för att kvinnan bredvid mej sitter och småfnissar åt boken hon läser och det är värmande. Jag ska gå till restaurangvagnen, dricka en kall cokis och lösa sudokun. Sen vid midnatt ska jag gå hem till låten "Allting kommer att bli bra" av Johan Airijoki (den är precis lika lång som tiden det tar att gå från tågstatationen hem) och lägga mej i egen säng bredvid världens underbaraste typ. Johan Airijoki har nog rätt, allting kommer nog att bli bra. Måste vara en av de bästa låtarna som existerar. Nu fick jag nästan lite dåligt samvete över min konduktör-rant... Kanske jag ska lé mot honom nästa gång han går förbi. Visa en tumme upp eller nåt. Ska åtminstone avsluta inlägget nu så länge fiilisen ännu är någorlunda på topp. Trevlig helg!!!