theheader

Visa alla inlägg skrivna augusti 2022

Andra halvan av Karhunkierros

Skrivet av Izabella Fant 09.08.2022 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Här kommer en fortsättning på historien om en yllekristall som bestämt sej för att ensam vandra 82 kilometer från Ruka, i Norra Österbottens län till Hautajärvi i Lapplands län.

Här kan ni läsa om första halvan av vandringen. Här kommer andra halvan, med början på dag 3:

DSC 6571 2DSC 6573 2

Vandringsleden är en av de populäraste i Finland och är väldigt tydligt utmärkt. Dessutom har de satt upp dessa söta skyltar för varje kilometer en gått. Kilometrarna till vänster är hur många en har kvar, kilometrarna till höger är hur många en gått (om man går mot strömmen som jag och går norrut). Man kan också gå kortare delar av Karhunkierros, men som den allt-eller-inget-personen jag är, så var den längsta rutten mitt mål.

DSC 6583 2

Lunchpaus vid en älv, som jag simmade i. Denna dag kändes väldigt chill för jag gick endast 12 kilometer, men i ganska utmanande terräng i fjällen. Solen var framme hela dagen och jag gick i bara shorts och t-skirt. Semestermode var ON.

DSC 6601 2DSC 6584 2DSC 6603 2DSC 6611 2

Övernattade med min hängmatta nära en vildmarksstuga. Hängde med andra solo-resenärer hela kvällen och fick sen gunga mej till sömns vid en vindstilla sjö med solnedgång i bakgrunden. Fyfan vad idylliskt det var.

DSC 6598 2DSC 6590 2DSC 6599 2

SEN DÅ. Sen kom dag 4, då jag gick förbi 41/41-skylten. Jag hade alltså gått halvvägs och jag började på allvar tro att jag skulle klara hela grejen. Fick en fråga i förra inlägget angående min vandringsbakgrund och jag kan ju tala om att den är nästan obefintlig. Eller visst har jag gjort en del dagsutflykter och sover gärna i hängmatta under varma sommarnätter, så där annars bara. Men mitt tidigare vandringsrekord var endast 30 kilometer.

DSC 6617 2DSC 6620 2

Fick också en fråga om VARFÖR. Ställde mej själv den frågan flera gånger under vandringen, speciellt under regniga och svettiga dagar då jag hade värk i benen, ryggen, höfterna och fötterna. Försöker jag bevisa något för någon? Mej själv kanske? Vet faktiskt inte. Men vad jag vet är att naturen där uppe i norr är helt otrolig. Allt högre än Öjberget är exotiskt för en pampes som jag. Att vandra ensam förstärker dessutom min självständighet och ger en positiv reality-check över vad en är kapabel till. Här kan ni läsa mer om mitt ensam-resande.

DSC 6625 2

Efter 16 kilometer vandring den fjärde dagen kom jag till Oulanka Visitor Center var det fanns en sjabbig restaurang. Det ena ledde till det andra och resultatet ser ni på bilden ovan. Efter fyra dagar av påspasta, müslistänger och gröt var denna hamburgare så god att jag var tvungen att ge ifrån mej några tysta stön under första tuggorna.

DSC 6634 2DSC 6629 2

Lyxen den fortsatte, för min fjärde natt betalade jag in mej på ett campingområde. För 14 euro fick jag ta en varm dusch, ladda telefonen och tillgång till kök. Denna kväll tog jag tag i blåsorna på mina lilltån och punkterade dem på vätska. Fascinerande och äckligt, men också nödvändigt.

DSC 6645 2DSC 6640 2

Fick sån boost av all bekvämlighet att jag under min femte dag kom upp i 21 vandrade kilometer. För de som går vandringen på fyra dagar är 20 km per dag ganska perus, men jag ville verkligen inte stressa eller pusha mej själv för hårt. Ville fokusera på naturen och lugnet och inte bara på prestation. Jag var ju faktiskt på semester också.

DSC 6669 2DSC 6659 2DSC 6650 2DSC 6672 2DSC 6681 2

På kvällen gick jag förbi skylten 7-75. Jag hade alltså bara SJU kilometer kvar, som jag planerade att gå på sjätte dagens förmiddag. Enda natten jag tillbringade ensam, utan andra vandrare i närheten var min femte och sista natt. Men jag kände mej ändå trygg i min hängmatts-kokong. 

DSC 6698 2DSC 6693 2DSC 6705 2

Hade så sjuka fötter sista dagen, men tanken av att jag skulle se målskylten 1,5 timme efter att jag startat på morgonen, gav något slags rus så jag bara rullade fram. Tills. Jag kom fram till skylten. 81 kilometer vandrat. 1 km kvar. Efter det svävade jag fram den sista kilometern.

DSC 6711 2DSC 6709 2DSC 6712 2DSC 6715 2

Resans första tårar som var av glädje istället för hopplöshet. Fyfan så energisk och stolt jag kände mej. 

DSC 6716 2

Avslutade resan med tre olika bussar och ett tåg, som tog mej hem till Vasa. Längtar redan till nästa vandringsäventyr. Men först ska mina fötter få lite semester från vandringsskorna.

DSC 6720 2

HÄR kan ni se en video på min instagram som jag klippt ihop från en massa snuttar jag filmat under vandringen.


Ensamvandring / Karhunkierros

Skrivet av Izabella Fant 05.08.2022 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Hörni, vi skiter i jantelagen nu en stund, för jag är stolt. Stolt över att dessa numera möra och sjuka ben med fötter fyllda med blåsor och skavsår, har tagit mej 82 kilometer. Över fjäll och hängbroar, i svettigt solsken och regniga dagar och nätter i hängmatta. Så, nu kan vi gå tillbaka till den Österbottniska "tro int att du e nå"-mentaliteten. Jag har alltså vandrat ensam i sex dagar från Ruka norrut till Hautajärvi, Lappland. Börjar med en bild från andra vandringsdagen, då håret ännu var rent och fötterna var fria från skavsår.

DSC 6526 2

Sen ska jag också visa en bild från packandet i fredags, för det är väl sånt ni friluftsmänniskor går igång på har jag förstått. Allt detta och lite till fick jag intryckt i rinkan.

DSC 6455 2

Cut to: Ruka. Här (var ca alla som går Karhunkierros stiger in i mål) började jag min vandring. Alltid så skumt och fult med slalombackar på sommaren.

DSC 6466 2DSC 6465 2DSC 6460 2

Karhunkierros, står det på skylten. Bra vinkel att fånga den texten på lol. I alla fall. Början var riktigt riktigt trög för mej. Gick typ 1,5 km i timmen p.g.a. så branta upp och nerförsbackar i fjällen.

DSC 6471 2DSC 6472 2DSC 6475 2DSC 6481 2

Under 8 timmars vandring gick jag bara 11 kilometer. Dessutom började det regna och då jag vid 20-tiden stannade vid ett av fjällen för att börja sätta upp regnskyddet till min hängmatta, märkte jag att jag skaffat fel rep till den. Denna idiot hade skaffat ett långt gummiband istället för tunt rep. Det var blåsigt och regnet piskade på. Vid det här laget hade jag också brist på dricksvatten och stressade upp mej över det faktumet att jag hade en halv liter vatten att klara mej på för hela kvällen, natten och nästa dags förmiddag. Det stressade mej också att jag inte träffat någon på flera timmar och jag visste inte inte hur eller var jag skulle tillbringa natten. Vandringens första meltdown hände alltså redan på första kvällen. Great. Men gråt hjälpte inte, så jag packade ihop allt igen och fortsatte vandra.

DSC 6491 2

10 minuter senare såg jag en lägereld och ett vindskydd. Sån lättnad. En bit bort fanns dessutom en sjö som jag kunde ta vatten från. Lagade middag och kokade upp dricksvatten. Lite senare kom dit en man med sin dotter, som var i 11-årsåldern och hade gått nästan hela vandringen!!! Pappan gav mej sitt rep som han hade använt för sitt hängmatts-regnskydd, eftersom det var deras sista natt och de nu skulle tillbringa natten i vindskyddet som fanns byggt där. Där sov jag också, på mitt livs hårdaste säng bestående av plankor, ett 1 cm tjockt liggunderlag och en sovsäck. Vaknade på natten av att jag mådde illa och frös. Låg vaken en timme och funderade över varför i helvete jag hade tvingat mej själv ut på ett så här jobbigt äventyr. På morgonen hade en del av mej lust att bara ge upp, men så hade jag lite jävlaranamma i mej också. En del som ville ge revansch åt 21-åriga Bella som gav upp på Karhunkierros efter 30 kilometer. Så jag fortsatte.

DSC 6508 2DSC 6499 2DSC 6503 2DSC 6507 2DSC 6512 2DSC 6522 2DSC 6537 2DSC 6533 2DSC 6528 2

Under andra dagen gick 16 kilometer i ett HUJ. Lyssnade på ljudboken "Konsten att inte hitta sej själv på Bali" av Zandra Lundberg. Solen kom till och med fram ibland. Gick både i vandringsskor och sandaler och jag hittade ett jättefint ställe att tillbringa natten på.

DSC 6544 2

Sov 10 mysiga timmar i sträck. Lagom stor upgrade från första natten. Nu hade jag fått tillbaka tron på att det här på riktigt var möjligt att slutföra. 

DSC 6554 2DSC 6552 2

Och där någonstans tänker jag abrupt avsluta detta inlägg med ett kursivt  to be continued.