Visa alla inlägg skrivna april 2023
En kvinnokropp i kvällssol
Ah så härligt att vi har den bästa delen av våren och hela sommaren framför oss! Detta innebär ju också varmare temperaturer, mindre kläder och mer hud. Många som lider av kroppskomplex och självhat kan ha det jävligt tufft eftersom vi fortfarande lever i en värld var den ideala kvinnokroppens ramar är så snäva. Den ska vara smal, slät och hårfri, vilket vuxna kvinnokroppar inte är. Men vi fortsätter upprätthålla dessa normer genom att vara ätstörda och raka och plåga våra kroppar. För i samhällets ögon sitter så mycket av vårt värde i vårt yttre, till skillnad från män. Dessa begränsande normer präntas in i oss redan från barnsben. Jag har aktivt fått arbeta mot detta för att må bra i mej själv. För att inse att min kropp finns till för så många andra orsaker än att tillfredsställa den manliga blicken.
Varje vår brukar jag ha en liten självporträtts-session i underkläder. Då kroppen är blek och varit täckt under många lager hela vintern. Jag har varit snäll mot min kropp på heltid sen jag blev 20. Det innebär att jag inte tänker eller pratar illa om den, jag respekterar den. Jag är tacksam för att den oftast funkar som den ska och att den står ut med mej och t.ex. en 82 kilometers vandring då jag får för mej att göra det. Jag kommer att leva i min kropp tills dagen jag dör och allt blir lite enklare då man är kompis med den. Jag insåg efter mina tonårsår som ätstörd, att mitt yttre verkligen inte är det viktigaste. Jag värnar istället om mina värderingar, mitt mående och mina relationer. Visst tycker jag om att uttrycka mej utseendemässigt också, med kläder och hår. Men jag skulle aldrig försöka ändra på mitt yttre på bekostnaden av mitt mående. För hur smal jag än var som tonåring, så blev jag ju ändå aldrig lycklig av det. Mådde bara ännu sämre.
För 6 år sedan slutade jag raka benen och armhålorna. Det blev så tydligt vilka i min närhet som var de mest konservativa och kvinnohatande. Alla i vårt samhälle bär på kvinnohat och det är upp till var och en att tvätta bort det. Först identifiera situationerna då det uppstår, förstå varför t.ex. man ser ner på någons kropp som inte faller inom de normativa ramarna. Samt till slut förstå att en kvinnas värde inte endast sitter i hennes kropp. Efter att ha slutat raka mej har jag haft så mycket lättare att acceptera andra delar av min kropp också: mina breda axlar, hängiga bröst och magkorvar. Jag behöver inte dölja någonting för någon längre. Min kropp är mjuk och hårig och jag älskar den ändå, tänka sej. Här är två bilder från två år tillbaka:
Jag vill också nämna att detta till största delen har varit en relativt enkel process eftersom jag på så många sätt faller inom normen för "hur en kvinnokropp ska se ut". Den är utåt sett frisk, vit och någorlunda smal. Det är sällan jag får blickar eller kommentarer för min behåring. Men i början fick jag det, av mina närmaste som inte var vana. Jag minns själv första gången jag såg håriga kvinnoben då jag var 20. Klart jag tyckte att det såg konstigt ut, hon var ju hårig som en man. Sen insåg jag ju att hon bara var hårig som en människa.
Ni som höjer på ögonbrynen då ni ser kombinationer som dessa, så varsågod och stirra på bilderna tills ögonbrynen lägger sej igen. Kanske det gör så att du inte behöver stirra eller höja på ögonbrynen då du ser liknande kvinnokroppar på stranden i sommar.
Ännu en sak: Före du tänker på att lämna en hatisk kommentar så tänk på varför du känner behovet att göra det. Varför provocerar hår på kvinnokropp men inte då det är på en manskropp? Det är exakt likadant hår. Det är inte av en äckligare variant. Så om du som man föredrar rakade ben, så varsågod och raka dina ben. Men kom aldrig och säg vad en kvinna ska göra med sin kropp för att du ska acceptera den. Also, skadar jag någon med att se ut så här? Nej. Däremot kanske jag inspirerar någon annan kvinna att embrace sin kropp som den är och inte slösa mer energi på att hata kroppen. Kroppen som så ofta ställer upp för en i vått och torrt.
Georg + Avec i Stockholm
Debut keikka för Georg Marander + Avec hände i helgen på Finlandsinstitutet i Stockholm! Georg Marander har ju haft spelningar i flera år nu men själv har jag inte stått på scen på en tid så det var rätt så pirrigt. Men nervositeten släppte typ direkt för vi hade en helt underbar publik. Stämningen var intim eftersom utrymmet var fullt med folk och alla satt på golvet och lyssnade så koncentrerat. Blev också positivt överraskad att så många gamla halvbekanta hade hittat dit! Här kommer lite bilder, tagna av Erik Åhman och beskurna och redigerade av mej.
Före encoren (sista extra låten) böt vi instrument med varandra, så jag spelade elgitarr och Axel trummaskin. Låten "Vi åker till Italien" slutade i allsång och det var SÅ stämningsfullt. Det var årets endorfin-kalas i min kropp efteråt. Allt hårt arbete var verkligen värt det.
Efter vår keikka DJ:ade Aftonklubben och jag dansade som aldrig förr. Så roligt och befriande. Finlandsinstitutet som ordnade hela evenemanget var förresten superbra arrangörer. En så himla lyckad kväll blev det!
Utöver keikkan så tillbringade vi två extra nätter i Stockholm. Hela resan började dock rätt så tungt och kaotiskt för min del, två dagar innan spelningen. Mådde verkligen SÅ skit. Det finns få ställen som är värre att ha ångest på än på resande fot. Ville bara ha trygghet och egen säng och jag kände mej så malplacerad. Dessutom råddade jag ihop tiden då flyget skulle fara med när boardingen skulle börja, så jag fick spurta med mina väskor för att just och just hinna på planet. Kände mej svimfärdig, illamående och ännu mer nedstämd. Dessutom krampade mina lungor som aldrig tidigare och jag hostade blod. Jag hade egentligen varken energi fysiskt eller psykiskt för en enda motgång till.
Dagen efter kändes saker lite bättre. Hade fortfarande ont i lungorna och en irriterande hosta, men Stockholm tröstade med sitt sommarväder och jag fick hänga med en så underbar person som Calle. Gick också på bästa vegetariska buffén Hermans, bästa café Kafe 44 samt en loppisrunda till Stadsmissionen.
Vi åt middag ihop och gick sedan alla tre till Trädgården och dansade, lyssnade på stockholmska indieband, åt pizza i ett bollhav och lite senare joinade några andra vänner också. Har aldrig tidigare varit till Trädgården, men kan rekommendera det till alla hipstrar som gillar Flow-vibbar.
På lördagen överraskade Axel mej med utställning på Fotografiska PLUS en fyra-rätters lunch. Det var en av de coolaste matupplevelserna jag haft. Så roligt att uppleva all smakrik mat tillsammans och utställningarna var också väldigt imponerande.
Efter detta hände soundcheck och andra förberedelser inför keikkan. Om man vill läsa detta i kronologisk ordning så är det ju bara att skrolla upp till början av inlägget. Så får man en neverending loop av vår resa! Wohoo! Nämen Stockholm är najs. Najs att komma dit men också najs att fara därifrån. Jag orkar med rusningen och den svenska över-trevligheten endast en begränsad tid.
Avslutar inlägget med att dela med mej av vår nyaste singel, Wasalandia, som ni kan lyssna på här nedan eller här (på spotify). Kan dock avslöja att den är ännu bättre live för vi har gjort om den lite åt det bättre hållet.
Väst virkad på mormors rutor
Våren har hittills varit ganska tung och jag börjar vara trött på denna eviga livskris över vad jag ska göra med mitt liv. Om en månad ska jag dock jobba på en film i Helsingfors, så hoppas det ger lite mer livsmening. Efter det måste jag hitta något jobb i Vasa för det suger på sååå många sätt att vara arbetslös.
Har försökt hålla fast vid vissa rutiner för att hålla huvudet någorlunda stabilt: gått och sova före midnatt, ha på väckning varje morgon, tvinga ut mej på promenader, träffat vänner, skrivit mycket men framför allt har jag virkat. Och det har fan varit den bästa medicinen.
KOLLA! Min första virkade grej! En väst! Som jag älskar så himla mycket. Vågar inte räkna ihop timmarna jag satt på den, men det tog 20 dagar allt som allt. Älskar färgerna i kombination med mormorsrutornas klassiska vibes.
Orkade med ambitiösa självutlösarbilder i några minuter före jag drog en djup suck och gick till spegeln och fotade istället. Det blev så otroooligt svettigt med flanellskjorta och väst. Ska passa på att använda den ordentligt nu före sommaren och värmen kommer.
Här om dagen då den blev klar tog jag den på mej, ställde mej framför spegeln och började grina. Kände mej så himla stolt över vad jag åstadkommit. Baksidan blev dock lite misslyckad nedtill, eftersom jag i början hade svårigheter med att göra rutorna i samma storlek. Men eftersom min måka är på ryggen och jag ca aldrig ser hur snett det är så behöver jag inte bry mig heller, hehe.
Och så en sista bild på mej och mitt glowiga (svettiga) fejs. Och förresten, om någon vill ändra på min arbetslöshet så call me up så kan jag fota t.ex. familjeporträtt, parbilder, examensbilder, bröllop etc. Kommer vara i Vasa fram tills början av maj och sedan från juni och framåt. Hur som helst. Hoppas detta inspirerar någon annan att virka en liknande väst för den var egentligen ganska enkel att göra.
Ny musik: Georg Marander + Avec
Efter en lång paus med att stå på scen lanseras idag mitt och Axels nya musikprojekt! Han har i över tre års tid gjort musik under namnet Georg Marander, men nu får han en tillökning: JAG, som går under namnet Avec. Georg Marander + Avec släpper första gemensamma låten nu på lördag, 15:e april. Den heter Wasalandia och ni som följt med nyheterna kan ju räkna ut vad den handlar om. Här är vårt singelomslag taget med självutlösare:
Inte nog med det!!! Om mindre än två veckor har vi vår första keikka! Vi slår direkt internationellt och åker till Stockholm och spelar på Finlandsinstitutet under Stockholms Kulturnatt. Hoppas ni läsare som bor där på andra sidan Östersjön han möjlighet att komma och lyssna. 22:a april smäller det nämligen. Tror det blir en superkul kväll. HÄR är en länk till facebook-eventet med mer info.
Här på vår vind i vår lilla studio har vi suttit nu mer eller mindre varje kväll och hinkat på låtarna. Genren är glittrig elektroakustisk italoinspirerad indie på finlandssvenska. Axel har skrivit alla låtar (hittills) och det är så roligt att sjunga hans fyndiga och samhällskritiska texter. Här en bonusbild på Georg själv för han är så charmig.
Det var allt jag hade att komma med just nu! Så länge kan ni gärna följa oss på instagram för töntigt content genom att klicka här. Okej shameless self promotion over and out. Avslutar med singelomslaget i repris bara för att.
ÅRE BABY
Vinterns höjdpunkt ägde rum förra veckan då vi for till Åre! Hade byggt upp riskabelt höga förväntningar under alla dessa väntande månader, var nästan rädd att jag skulle bli besviken. Men resan blev verkligen super drömmig. Helt jävla underbar.
Resan började på onsdag eftermiddag med Wasaline och deras skärdgårdsbord. Väl framme i Umeå joinade min barndomsvän Calle och hans kille David, som vi tillsammans med bilade västerut. Kom fram till vår lilla stuga ungefär vid midnatt och sen på torsdag kunde vi hoppa på brädorna och glida ner till en av backarna!
Enligt de lokala hade vi det bästa vädret under hela säsongen. Varje dag var det full sol, några minusgrader och nästan ingen vind. Solen värmde också så härligt som den brukar i April. Förstår inte vad vi gjorde för att förtjäna väder som detta i fyra dagar i sträck!!!
På kvällen väntade bastu, solnedgång, pizza och världens bästa kortspel som heter Femhundra. Åkandet i sig är ju magiskt på sitt sätt, men kvällarna tillsammans har också sin magi. Så simpelt och fungerande koncept.
Jag och Axel har en vana av att tillsammans improvisera ihop töntiga låtar 1-50 gånger om dagen. Calle och David var helt på samma plan där så det blev flerstämmiga hits, som endast stugans väggar fick höra. Öronmaskar som Fly on the wings of love fick också konstigt mycket tid hos oss.
Efter den andra dagen i backen for vi på After Ski, mest för att observera fenomenet rika stockholmare som varit en timme i backen och dricker 130 kronors aperol spritzar resten av dagen till tonerna av evergreens och andra stora tidslösa hits. Det var intressant. Och riktigt roligt. I typ en halv timme.
Mina fina typer som gjort så jag fick träningsvärk i magen av allt skrattande. För er som beundrar Axels keps så kan jag avslöja att jag hittade oss varsin sådan på Prisma för 1 euro styck. Normalpris var 20. Årets bästa inköp.
Kvällen kom och allas kroppar var så möra att det måste stönas lite varje gång någon rörde på sej. Mycket underhållande. Här någonstans tar också mina bilder från systemkameran slut, så ni får nöja er med telefonbilder här i resten av inlägget:
Där satt de och kollade pistkartan medan jag lallade runt. Jag som vanligtvis har helt okej lokalsinne var nu helt lost eftersom jag aldrig varit till ett så här enormt ställe. Åre skidområde består av 110 nedfarter och 42 liftar. Jag bestämde mej alltså ganska så tidigt för att inte slösa min tid på att förstå något av hur det hänger ihop och kompenserade sedan mina bois på andra sätt. Som att t.ex. ge dem irriterande låtar att nynna på. Och en himla god pizza också!
På lördag tog vi en gondol så högt upp man kunde komma. Sen vandrade vi upp sista biten för att komma helt till toppen av Åreskutan, som reser sej 1420 meter över havet. Det var en ganska tung halvtimme och det blev så varmt att vi till och med fick ta av oss jackorna och hjälmarna. Lekte i en stund att jag var i Alperna och vandrade. Så tungt och ljust och härligt.
Högst uppe kunde man se bergstoppar i Norge och uppskattningsvis 100 km mot alla vädersträck. Så roligt att man kunde köpa öl och hamburgare högst uppe också. Som finländare är vi ju vana vid att alla barer och restauranger är nedanför fjällen, medan det i Åre fanns en massa ställen att stanna på mitt i backen (eller i detta fall uppe på högsta toppen). SÅ stämningsfullt.
Då vi andats in all fin utsikt började vägen ner. Vi åkte offpist och hamnade på vissa riktigt branta ställen. Hamnade också på vissa ställen med djup och härlig pudersnö. Himla kul att utforska berget med snowboard.
På kvällen hängde vi med våra andra vänner som också kommit till Åre! Hade en liten fest i vår stuga med bastu och häng och en helt underbar hund som hette Polly. Kolla sån hjärtevärmare:
Söndagen var min och Axels sista dag och vi bestämde oss för att fara till Tegefjäll och Duved som ligger 10 km från Åre by. Där blev det också lite vandring och korvgrillande med tunnbröd. Kändes förstås ledsamt att åka iväg men min kropp skrek hallelujah, eftersom jag hade träningsvärk från topp till tå.
Vi båda var så slut fysiskt, mentalt och socialt att vi mest bara satt tysta i bilen i 6 timmar på vägen tillbaka till Umeå. Det var ett skönt lugn som alla fina och roliga stunder bakom oss hade åstadkommit. Detta är en resa jag sent glömmer. Bonusbild på en estetisk Calle:
