Visa alla inlägg skrivna augusti 2023
Livet börjar kännas ganska bra nu
Bilderna nedan tagna av min kollega Kim Blåfield.
Jag håller fortfarande på och smälter att arbetslivet kan va så smidigt som det har varit för mej den senaste månaden. Jag har alltså börjat på Yle här i Vasa nu och kommer till jobbet på fem minuter med cykel. Det låter ju som världens mest normala grej, men för mej har det normala i två års tid varit något helt annat. Då jag jobbbat som frilansare i Helsingfors, men bott i Vasa, har söndagarna inneburit att sitta på tåg halva dagen eller också ta 4:44 tåget morgonen därpå. Om jag inte haft jobb, har jag angstat över att ha en arbetslös vecka framför mej i Vasa. Därför kändes allt så lättsamt och rofyllt i söndags, då jag bara kunde njuta av en ledig och solig söndag tillsammans med Axel. Hämtade pizza, läste klart en bok i solen, lagade en skitgod lasagne och gick omkring barfota och njöt av vår sista varma sommardag.
Hade dessutom en himla lyckad lördag också, då vi först hängde hos våra vänner på dagen och sedan for till Storkyrö på Kyröfest på kvällen! Det var minst lika lyckat som förra året med superbra keikkor, speciellt The Holy och Yeboah var kova.
Den här veckan har jag fått jobba som kamera-operatör på inspelningarna av Buu-klubben och Strömsö. Har verkligen trivts under första fyra veckorna av nya jobbet, även fast det har varit väldigt mycket nytt att ta in. Men har försökt vara snäll mot mej själv och inte ha för höga krav om att kunna allt direkt. Känner mej rofylld. Ser framemot hösten. Ei mulla muuta.
Keikka på Konstens Natt
Vasas årliga glow up hände i torsdags under Konstens Natt! Jag och Axel spelade vår andra keikka tillsammans som Georg Marander + Avec på Patio, en innergårdsterass mitt i stan. Det var 65 hz som låg bakom evenemanget, d.v.s. Organisationen för elektronisk musik i Vasa. Före keikkan gav jag kameran till min pappa Tomas och gav honom en två minuters crash course. Tycker bilderna blev jättebra!?
Kanske vi tar ett litet hårsnack här emellan? Det har ju nämligen... hänt saker på den fronten. Älskade min permanent, men jag är aaalldeles för lat för att upprätthålla den och gick i flera månader med en platt utväxt. Den utväxten har nu blivit till min nya, korta och platta frisyr. Min panna hade inte sett dagsljus på över fyra år och nu går jag runt och bara blottar den för precis alla. Hade glömt att mitt fejs består av så stor del panna? Bara pannluggen växer lite nu så kan jag återgå till min bekvämlighets-bubbla igen och täcka den under luggen. End of ventilering över hår. Tillbaka till keikkan.
Det var kul med spelning, trots att vi hade en del tekniska problem. Får se om vi ska få till stånd några fler keikkor nu till hösten. Skulle vara kul att få spela i Åbo och Helsingfors också! Planen är också att ge ut nån ny låt i höst.
På bilden ovan ser man hur Nike smygit upp på scen bakom oss under vår sista låt! Det var fiilis att spela Vi åker till Italien med henne fiilandes brevid <3 Låten ifråga är då finlandssvensk italo är som bäst. Rekommenderar er att lyssna på Georg Marander. Axel är en så himla bra låtskrivare att jag kan inte annat än hajpa hans musik.
Vattenfall à la Norge
Hörni! Dags att drömma sej tillbaka till Norge igen, för en del 2 av vår resa. Alla vet ju att "det är fint i Norge" men i något skede började det nästan kännas lite absurt, då vägarna uppåt bara fortsatt och inte verkade ha några planer på att plana ut. Älskade att inte veta vad som väntade bakom nästa krön, samtidigt som man visste att man med största sannolikhet skulle behöva stöna till lite för det såg så.. orealistiskt ut?
Då en sträcka enligt navigatorn skulle ta två timmar, räknade vi alltid med åtminstone fyra. Vår hyrda transporter från -94 i kombination med alla pauser för att stå ovanför molnen och flämta gjorde att det drog ut på tiden en del. Det var härligt att bryta vanan att alltid ha bråttom då man kör. Kändes super enkelt att njuta av bilkörandet och det var verkligen den perfekta aktiviteten under mulna och regniga dagar.
Efter en natt i Geiranger, körde vi söderut för att övernatta på ett ställe uppe i bergen, långt från folk och samhälle. Det var bara vi två utan uppkoppling. På kvällen lagade vi middag nere vid en fors, spelade gitarr, strosade omkring i skogen och myste i paketbilen. Då vi ätit frukost nästa dag, var hurtbullen Axel tuff och tog sej ett dopp nere i den kalla forsen.
Vi researchade största delen under resans gång och anpassade dagarna utgående från väder, ork och fiilis. Nästa dag var det perfekt väder för att vandra och vi kände oss himla taggade att ta oss an en vandring som vi haft i tankarna de senaste dagarna. Nämligen Europas högsta fritt fallande vattenfall: Vettisfossen.
Efter två timmars vandring i solen kom vi fram till Vettisfossen (som ni ser på alla bilder ovan) och bestämde oss för att fortsätta till roten av själva vattenfallet. I slutet fick vi ta av oss skorna och gå över en liten bit av forsen för att komma till platsen bara en bit från stället var vattnet landade. Vi stod där ett par minuter tillsammans och kände den starka vindkraften full med vattenpartiklar piska oss i ansiktet. Det var svårt att stå emot instinkten att lägga ut båda armarna och dramatiskt stå som ett T. Forsen hade en total fallhöjd på 370 meter (vilket gör det till Nordeuropas högsta vattenfall) och en fri fallhöjd på 237 meter (vilket gör den till Europas högsta fritt fallande vattenfall). Bilden nedan är dock tagen en bit från vattenfallet, där vandringsleden tog slut.
Vandringsleden tog oss längs en kristallblå fors och vi såg flera vattenfall på vägen. Vi stannade också på en före detta bondgård som nu var café och vandrarhem, himla mysigt. Där njöt vi av utsikten och varsin glass samtidigt som vi pratade med en gammal kvinna som bott där i Årdals kommun i hela sitt liv.
Efter vår fem timmars vandring körde vi ner till en fjord och övernattade på ett underbart ställe, med ett dussin andra campervans. Detta var vår sista natt bland bergen så en stor del av kvällen låg vi i sängen med öppna bakdörrar och njöt av den här utsikten:
Då vi satt oss i bilen nästa dag sköljdes vi av en stor vemodig våg och började köra österut. Det var nu vår hemresa mot Vasa började och den skulle ta över två dygn. Kändes tungt att lämna allt det fina bakom sej och märka hur omgivningen blev plattare och plattare för varje timme vi närmade oss Oslo.
Vi övernattade på ett ställe som hette Røsholmstranda, en halv timme från Oslo. Rekommenderar det starkt! Det var intill en jättestor naturlig strand med klippor och stora tallar vars rötter man kunde klättra på.
Vi parkerade bilen på en stor gräsmatta med ett 20-tal andra campervans. Det hela var som ett gratis campingområde med café och vessa (för 10 kronor), himla lyxigt. Vi lagade otroligt goda tacos och simmade massor. Bilderna nedan är screenshots från filmklipp. Jag håller nämligen på att klippa ihop en liten film från resan, ser framemot att visa den också!
Nästa dag körde vi Oslo - Stockholm och tog en färja från Kapellskär till Nådendal. Kl. 06:15 nästa dag körde vi ut pakun från färjan och så var vi åter igen tillbaka på finsk mark. Sen var det bara att köra från Åbo till Helsingfors, var vi lämnade tillbaka bilen, och sen därifrån till Vasa.
