En kvinnokropp i kvällssol

Skrivet av Izabella Fant 27.04.2023 | 5 Kommentarer

Ah så härligt att vi har den bästa delen av våren och hela sommaren framför oss! Detta innebär ju också varmare temperaturer, mindre kläder och mer hud. Många som lider av kroppskomplex och självhat kan ha det jävligt tufft eftersom vi fortfarande lever i en värld var den ideala kvinnokroppens ramar är så snäva. Den ska vara smal, slät och hårfri, vilket vuxna kvinnokroppar inte är. Men vi fortsätter upprätthålla dessa normer genom att vara ätstörda och raka och plåga våra kroppar. För i samhällets ögon sitter så mycket av vårt värde i vårt yttre, till skillnad från män. Dessa begränsande normer präntas in i oss redan från barnsben. Jag har aktivt fått arbeta mot detta för att må bra i mej själv. För att inse att min kropp finns till för så många andra orsaker än att tillfredsställa den manliga blicken.

Varje vår brukar jag ha en liten självporträtts-session i underkläder. Då kroppen är blek och varit täckt under många lager hela vintern. Jag har varit snäll mot min kropp på heltid sen jag blev 20. Det innebär att jag inte tänker eller pratar illa om den, jag respekterar den. Jag är tacksam för att den oftast funkar som den ska och att den står ut med mej och t.ex. en 82 kilometers vandring då jag får för mej att göra det. Jag kommer att leva i min kropp tills dagen jag dör och allt blir lite enklare då man är kompis med den. Jag insåg efter mina tonårsår som ätstörd, att mitt yttre verkligen inte är det viktigaste. Jag värnar istället om mina värderingar, mitt mående och mina relationer. Visst tycker jag om att uttrycka mej utseendemässigt också, med kläder och hår. Men jag skulle aldrig försöka ändra på mitt yttre på bekostnaden av mitt mående. För hur smal jag än var som tonåring, så blev jag ju ändå aldrig lycklig av det. Mådde bara ännu sämre.

För 6 år sedan slutade jag raka benen och armhålorna. Det blev så tydligt vilka i min närhet som var de mest konservativa och kvinnohatande. Alla i vårt samhälle bär på kvinnohat och det är upp till var och en att tvätta bort det. Först identifiera situationerna då det uppstår, förstå varför t.ex. man ser ner på någons kropp som inte faller inom de normativa ramarna. Samt till slut förstå att en kvinnas värde inte endast sitter i hennes kropp. Efter att ha slutat raka mej har jag haft så mycket lättare att acceptera andra delar av min kropp också: mina breda axlar, hängiga bröst och magkorvar. Jag behöver inte dölja någonting för någon längre. Min kropp är mjuk och hårig och jag älskar den ändå, tänka sej. Här är två bilder från två år tillbaka:

Jag vill också nämna att detta till största delen har varit en relativt enkel process eftersom jag på så många sätt faller inom normen för "hur en kvinnokropp ska se ut". Den är utåt sett frisk, vit och någorlunda smal. Det är sällan jag får blickar eller kommentarer för min behåring. Men i början fick jag det, av mina närmaste som inte var vana. Jag minns själv första gången jag såg håriga kvinnoben då jag var 20. Klart jag tyckte att det såg konstigt ut, hon var ju hårig som en man. Sen insåg jag ju att hon bara var hårig som en människa.

Ni som höjer på ögonbrynen då ni ser kombinationer som dessa, så varsågod och stirra på bilderna tills ögonbrynen lägger sej igen. Kanske det gör så att du inte behöver stirra eller höja på ögonbrynen då du ser liknande kvinnokroppar på stranden i sommar.

Ännu en sak: Före du tänker på att lämna en hatisk kommentar så tänk på varför du känner behovet att göra det. Varför provocerar hår på kvinnokropp men inte då det är på en manskropp? Det är exakt likadant hår. Det är inte av en äckligare variant. Så om du som man föredrar rakade ben, så varsågod och raka dina ben. Men kom aldrig och säg vad en kvinna ska göra med sin kropp för att du ska acceptera den. Also, skadar jag någon med att se ut så här? Nej. Däremot kanske jag inspirerar någon annan kvinna att embrace sin kropp som den är och inte slösa mer energi på att hata kroppen. Kroppen som så ofta ställer upp för en i vått och torrt.