Varsågoda och catcha upp:
Tänker ignorera det faktum att jag i misstag haft en månadspaus från bloggandet och bara säga HEJ! JAG ÄR TILLBAKA! Största delen av tiden har tillbringats på inspelningar av en tv-serie här i Helsingfors, men har också gjort några små getaways till grannstäderna. Denna rastlösa själ kräver nämligen mycket omväxling för att må bra. Enivei. Vi börjar med helgen tidigare i höst då jag och Axel var i Åbo:
Det är nu andra hösten vi åker dit en helg i November och slog därför fast att det härmed kan kategoriseras som en tradition. Åt på Fontana och strosade runt på loppisar. Sen var det dags för mat igen: tapas på di Trevi. Kan STARKT rekommenderas båda restaurangerna. På kvällen var det inflyttningsfest hos våra vänner Ankko & Selinda och utgång till Bar Kuka med kul folk.
Har som sagt mest jobbat och nu är det inte mycket kvar före hela serien är inspelad! Bara två inspelningsdagar kvar i nästa vecka och sen är det bara att vänta tills våren, då den kommer ut på Arenan. Ungdomsserien heter Limbo och är den mest feministiska serie jag fått vara med på, så är VÄLDIGT nöjd över denna arbetsupplevelse med vårt underbara team.
Har också pendlat till Vasa ett par gånger och träffat vänner, gått på julöppning, hängt med bonusbarn, varit till Malakta på regnbågshelg, musicerat och njutit av Axels sällskap genom att bl.a. ligga på en madrass under våra takfönster och titta på stjärnorna. Och ja, det var exakt så idylliskt som det låter.
Förra helgen var jag med min kompis Sandra till hennes hemstad Borgå över dagen. Fyndade underbara kläder på loppisar, bl.a. en blommig sammetsväst och en finsk mörkgrön fejkpäls som är vändbar! Tänker ha den livet ut. Gick också på julmarknad, strosade omkring i gamla stan och fikade på våra kompisars pop-up julcafé Glögg & Gott.
På kvällen for vi till Korjaamo på We Jazz-festival. Inomhus-festivaler på vintern borde verkligen bli en grej tycker jag? Himla lyckat koncept och Korjaamo är så najs ställe. Utöver detta har det varit några fester, många långpromenader med vänner och mysiga tékvällar. Ska nu njuta ordentligt av min sista Helsingfors-vecka, för det är oklart när nästa arbetsperiod här kommer att äga rum. Som pricket på i:et ska jag snart till tågstationen och möta upp Axel, som jag inte träffat på nästan två veckor! Fyfan så gött det ska bli. Jaja nu får vi alla hålla tummar och tår att jag håller mej rutinerad med bloggandet så vi slipper dessa monsterinlägg i framtiden. Håll till godo och stå ut i mörkret! Snart vänder det!
The War on Drugs får 3/5
På tisdagen var jag på första (stora) keikkan på TVÅ ÅR. The War on Drugs inledde sin Europaturné i Helsingfors Ishall. Då vi stod bland folkmassorna och väntade på att keikkan skulle börja, insåg vi att våra klädstilar verkligen tagit inspiration av allt vandrande och friluftsliv som livet ändå bestått av de senaste två åren. Folk hade ju liksom klätt upp sej, som en gör på konserter. Dessa två daijun stod där i fjällräven jacka, långkallsonger och dunväst (som förövrigt är ett HIMLA praktiskt extra lager att ha!).
Bokade biljetterna redan i somras så förväntningarna hade verkligen hunnit byggas upp under dessa åtta månader. Första låtarna var magiska och själva upplevelsen att vara på en STOR LIVE KEIKKA igen var euforisk. Vi kom oss dessutom ganska långt fram, vilket är lite av ett måste för att se någonting då ens längd är 160 cm.
Efter första låtarna försvann euforin lite och jag och Sukka stod mest och.. kritiserade dem? Det känns ju så olagligt att göra det på en keikka man sett framemot länge och dessutom betalat en ganska fet summa för. The War on Drugs är löjligt duktiga musiker och den amerikanska folkrocken var verkligen finslipad, typ perfekt. Däremot hängde jag mej upp lite på deras scen-närvaro. De tog sällan kontakt med publiken, förutom under speakarna mellan låtarna som till hälften var skämt med amerikanska referenser som ingen riktigt förstod och hälften "thanks for having us you guys!!!".
Kände lite "meh" eftersom låtarna också började kännas platta med samma repeterande uppbyggnad: långa utdragna intron och lååånga gitarrsolon blandat med tomma låttexter och samma fyra ackord. Tycker Axel beskrev det så bra på sin insta: Allt är en enda len, pastelldoftande kräm av syntmattor, sparsamma trumfill och ett totalfokus på tajthet. Mindre fokus på att bry sig om publiken.
Kortfattat: keikkan var helt okej men inte så överraskande och underhållande som en förväntade sej. En sak som var otroligt underhållande var ändå att läpparna inte syntes under ansiktsmasken, så vi sjöng med i nästan alla låtar med orden "herpaderp". Ja, Herpaderp as in memes från 2011. Stämmor, call and respond och gitarrsolon, allt med samma lyrik. Herpaderp. Bra så.
Långt inlägg om en lååång helg
Är ni redo för ett riktigt klassiskt och långt helg-inlägg? Hoppas det, för jag har en MASSA bilder att visa er. Har verkligen haft en så underbar långhelg här i Helsingfors: först lite egentid deluxe på fredagkväll och på lördag, då jag strosade omkring och gjorde fantastiska inköp. Bland annat en tungskrapa. Och en sååå fin tékanna i glas. På eftermiddagen fick jag pojkvänsällskap hit och på kvällen for vi till Samis bandkämppä och jammade.
Avslutade kvällen med Yatzy och drinks på Riviera. Ett av Berghälls mysigaste ställen och en biosalong som är kanske landets finaste? Vann förresten inte i Yatzy denna gång, för omväxlingens skull alltså.
Hade ett av mina livs skönaste söndagar. En dag av inga fastslagna planer och därför tid för en massa roliga och spontana grejer. Kände mej så lycklig och tacksam från morgon till kväll. Mycket skratt och kärlek.
Här satt vi i solen i Koff-parken och åt det bästa Helsingfors har att erbjuda matväg: Shanghai Tacos från Lie Mi. Nya loppade jackor hade vi också, fyndade på UFF.
Hängde en stund med mina morföräldrar, som bor i centrum. Fick för första gången se bilder från då de var unga. Från deras villa på Vårdö, var jag också spenderat största delen av mina somrar. Kändes som att någon slags cirkel slöts? Fotoalbumen i sig var också så enhetliga och 60- och 70-talets estetiken är ju ahhh mmm så najs.
På kvällen lagade vi pizza och drabbades av en hepuli som resulterade i att vi levde i någon slags musikal i flera timmar. Ni vet, när precis ALLT man säger, måste sjungas? Helst i stämmor också. Verkligen underhållning på hög nivå.
Helgen tog aldrig riktigt slut utan bara.. fortsatt? På måndag återförenades jag med Sandra och hängde på stadens mysigaste café: Regatta. Besökte det för första gången för 7 år sedan (då jag sökte in till Arcada) och sedan dess har det varit mitt go to-ställe. Sommar som vinter. Gå dit om ni har möjligheten.
På kvällen åt vi mexikanskt till överpris på Pueblo. 3/5, så helt okej, men ingen höjdare om man är vege. Fick också catcha up med Malin och ta ännu en runda Yatzy på någon random räkälä. Bra så.
Idag, tisdagen den 22.3. är dagen jag väntat på i 8 månader. Vet dock inte om det är lagligt att skriva längre inlägg än så här så kommer tyvärr att lämna er på en cliffhanger och återkomma senare, kanske redan imorgon då jag sitter på tåget påväg hem. HUH. Creds till er som läst igenom allt enda hit. Great job. Hej.
Inspelningar och sånt
Veckans sista arbetsdag här i Helsingfors tog just slut. Hade nattinspelningar mellan 21 och 06. I skrivande stund är klockan 6:30 och jag sitter på ett café på järnvägsstationen och dricker en fem euros kakao. Hjärnkapaciteten är inte riktigt i skick efter att ha vakat nästan ett dygn, så ni får ursäkta en skit rubrik och det stapliga flowet här i skrivandet ok? I alla fall, tänkte sysselsätta mej med skrivandet för att hållas vaken ännu en timme tills tåget går mot Vasa. Här kommer ett skepp lastat med telefonbilder från de senaste dagarna.
TV-serien som jag är inhoppare på nu i två veckor heter Hormonit! Två första dagarna var vi i Vihtis och speciellt den första dagen kändes rätt så tung eftersom jag packat kläder med ~vår i sinnet~ och frös rätt så mycket, då vi var ute hela dagen och kvällen. Hade ju dessutom haft en paus från att jobba på inspelningar då jag enbart renoverat i flera månader, så det tog en liten stund före jag slapp in i inspelningsvärlden igen. Den andra dagen var vi inomhus i helt otroligt mysiga och enorma stockstugor.
Mellan arbetsdagarna sov jag på ett loft hos mina morföräldrar. Det var inte så många timmar mellan inspelningsdagarnas slut och början så hann inte göra så mycket annat än sova. Förutom idag! Åt middag på El Rey med Sandra! Väldigt kul! Efter det for jag iväg på nattinspelningar utomhus igen (som ni ser på sista bilden).
Helt kreisi förresten hur tidigt den här staden vaknar till liv. Här är en massa folk i full gång redan. Nå, en del har väl inte ännu gått och sova och är vakna sedan igår. Inklusive jag. Nä fan vad jag ser framemot att stänga ögonen på tåget och sedan vakna upp till ett Vasa, för att få vara i nya hemmet i tre hela dygn. Ah.
En helg i STAN
Lovade mej själv att aldrig börja kalla Helsingfors för STAN då jag flyttade dit. På samma sätt som jag aldrig skulle börja kalla Österbotten för Pampas. Nå, i något skede ändrades löftet till att det är okej att använda de orden så länge jag är ironisk. Behövde förklara det, så ni inte tror jag är någon arrogant ~stassfrass~.
HUR SOM HELST, hängde alltså i Helsingfors förra helgen. Träffade mina vänner Sanna & Mikko på Lie Mi och åt Shanghai Tacos. Om ni inte smakat på dem, gå dit nästa gång ni har chansen och tacka mej senare. Lie Mi bidrog också till bra ljussättning för en liten porträtt-session:
Efter en lyckad matsession for vi till en bar och spelade Labyrinth, ni vet det där man spelade på eftis då man var typ 8? Otroligt att man hade hjärnkapacitet i den åldern för det var klurigt som fan, men jävligt roligt!!! Tror bestämt att jag måste skaffa mej ett sånt till julklapp. Älskar att köpa julklappar åt mej själv. Vi fortsätter med lite mer bilder på mina snygga vänner under Labyrith-sessionen:
Borde kanske specificera "vännen" ovan, som inte än någon vanlig vän, utan min pojkvän. En väldigt underbar sådan. Axel Brink heter han, kallas för Sukka. Så nu vet ni det. Något annat ni borde få veta är att alla dessa bilder är tagna med min NYA KAMERA!!! Hade stått ut med min Nikon D3100 i ELVA ÅR så tyckte verkligen jag var förtjänt av en Nikon D750 nu. Köpte också två linser: Nikkor 24-120mm och Nikkor 50mm. Köpte allt begagnat i butiken Rajala Pro Shop. Förutom att äta Shanghai Tacos så rekommenderar jag också att ta en sväng dit om man är ens lite fotointresserad.
Hängde också med min före detta bandmedlem Sami. Vi åt otroooligt goda hamburgare på Kuja i Berghäll. Karaoke sjöngs också. Vet inte varför den här bloggen plötsligt förvandlades till en matblogg men måste tydligen ännu få rekommendera ett ställe: Bar No 9. Finns på Nylandsgatan. Har ätit så goda vegetariska woks där att HUHHU.
Hälsade också på min mormor och morfar. De är väldigt gamla och sjuka, men väldigt fotogeniska. Tänk att vara 80-plussare och ännu vara så här söt:
På söndag träffade jag min vän Sandra på caféet Sävy i Berghäll. Vägrar använda ordet rekommenderar en ENDA GÅNG TILL i det här inlägget, men om vi säger som så att stället var fullt med söta hundar. Upp till er vad ni gör med den infon. Jaja, avslutar med ett par stassfrass-bilder, varsågoda:
