It's a wrap, samt hajp över Vasa

Skrivet av Izabella Fant 16.05.2022 | 0 Kommentarer

"It's a wrap" lät det i förra veckan då vi filmade sista bilden för produktionen Restaurang Miljon, som jag jobbat på senaste månaden. Första hela månaden tillbaka i Helsingfors efter flytten till Vasa, första månaden tillbaka till distansförhållande. En månad av att sova på en utbäddbar soffa på ett kontor. En månad i en studio. Kan bara konstatera att det gick mycket bättre än förväntat, mår bra och känner inga symtom på stress eller utbrändhet och det är det viktigaste. Är väldigt mån om att inte falla tillbaka i det obehagliga träsket.

Bilder av vår stillbildsfotograf Anton Svantesson.

Och nu då. Nu är jag ledig hemma i Vasa en vecka och sen åker jag ner igen för att jobba på inspelningarna av en annan produktion, som håller på i 6 veckor. Efter det blir det ett två månaders sommarlov <3 Så, nu har ni koll på det. Vad mer vill jag att ni ska ha koll på. JO: kulturlivet i Vasa har blomstrat som fan förra helgen! På fredag var det premiär av en otroooligt bra svensk dokumentär på RItz.

The Scars of Ali Boulala heter filmen och jag kan redan nu säga att det är en dokumentär jag aldrig kommer att glömma. Känns som att den skruvade till hjärnan på något sett och efteråt kändes allt.. annorlunda. Vill inte spoila någonting, men kan inte annat än rekommendera den.

Gick på en öl till DOM och cyklade sedan hem i solnedgången vid midnatt. Jepp. Solnedgång mitt i natten. Har hajpat Vasa så mycket de senaste dagarna, så en liten förvarning sitter väl på sin plats nu. Har varit så kär i den här staden hela helgen. På lördag testade vi den nya mexikanska restaurangen El Diablito och deras vegetacos var heeelt fantastiska.

Jaja man borde väl inte fota mat med blixt, men den råkade nu va på i misstag och då gäller ju bara att äga den blixt-stunden med självförtroende. Förstår inte varför det fortfarande år 2022 ska vara så PINSAMT att fota sin mat. Eller så är det bara jag som tycker det är nolo? Samma sak med selfies. Skitpinsamt om någon skulle se. Nåväl. Tycker maten och dryckerna va i den lite dyrare ändan för att vara Vasa, men maten smakade som sagt 5/5.

På tal om pinsamma selfies. Den här lilla outfitbilden togs på vessan med minst mysighetsfaktor men störst spegel, d.v.s. vessan på 1h + kök. I fredags hajpade jag deras getostsallad med jordgubbar. Ah. Bästa fredagslunchen. Men tillbaka till lördagen:

Var med Louise på sista föreställningen av Botnia Paradise på Wasa Teater. Såg första genrepet då för typ ett halvår sedan och nu sista föreställningen, så det kändes som någon slags cirkel blev sluten. Hajpade mina vänner Mathilda och Axel som stod (och dansande och sjöng och var såna STJÄRNOR) på scen och firade med lite rosé efteråt.

Avslutade kvällen på Brödfabriken med två helt kreisibra keikkor. Den första var Finlands motsvarighet på Håkan Hellström, Kent och Dungen = Antti Autio. Den andra keikkan hade också sååå bra energi och helt otroligt bra musiker = Arppa. En av de bästa keikkorna jag varit på i år.

Sakta men säkert vaknade vi upp till en söndag, som vi började med att tejpa upp sopsäckar framför takfönstren för att få det så mörkt som möjligt. Nu började nämligen vår Eurovisionskväll och varade tills sent på eftermiddagen. Hade inte rört internet sedan lördag vid midnatt med risk för att bli spoilade för resultatet och vi lyckades faktiskt att ducka för det faktumet att UKRAINA VANN! Kändes så rätt. Har aldrig tidigare sett på ESC helt från början till slut med sån koncentration. Inte heller med en utbildad musikvetare, men kan verkligen rekommendera den upplevelsen. Mycket skratt och gråt. De flesta låtarna var verkligen helt kakka men det fanns några diamanter, typ Portugal, Sverige och Ukraina.

Tillbringade hela söndagkväll i Vasas nya skejtpark. Så skönt att nu kunna gå dit på bara några minuter. Bra terapi att skejta men också att gosa med dessa hundar. Som grädde på moset så avslutades ännu kvällen med bastu och en kall Pepsi på vår bakgård.