Nya vardagen i Helsingfors
Mina tre lediga veckor swishade förbi precis lika snabbt som landskapen swishade förbi tågfönstret i söndags då jag åkte ner. Swish swish säger livet och jag hänger på. Här i Helsingfors har jag börjat jobba på inspelningarna av en finlandssvensk tv-serie, vilka håller på i en månad. Bor på produktionsbolagets kontor på en utbäddbar soffa, som är himla obekväm, men stället i sig är himla mysigt. Älskar Ulrikasborg, kolla vad gullig min nya hemgata är:
Har 300 meter ner till havet, havet som är ÖPPET och inte täckt i is (som det ännu är i Vasa). Hade lite glömt hur tidigt våren börjar här nere och mår SÅ BRA av alla ljumna vindar och solnedgångar så sent som kl 21. Igår gick jag till Ugnsholmen och satt och stirrade på vågorna. Bästa sortens terapi.
Färgerna på himlen syns inte så bra p.g.a. min sketna telefonkamera, men kan tala om att himlen under kvällen var lila, rosa, gul, blå och orange. Ville gråta för allt var så fint. Och det gjorde jag också. Har under de senaste åren tränat på att gråta, att inte hålla tillbaka och det är verkligen så befriande och skönt.
Det har varit mycket känslor, vägdamm och PMS i luften under de senaste dagarna. Känns skumt att vara tillbaka här, var jag bodde i 6 år. Fan vad jag älskar Helsingfors. Men tänker också på mitt nya hem i Vasa och typerna som väntar på mej där. Hoppar på sista tåget imorgon efter inspelningarna och kommer hem vid midnatt. Längtar till att få vakna upp i egen säng på fredag morgon.
Inspelningarna har känts superbra. Min arbetstitel är första kamera-assistent (eller b-foto som det heter på rikssvenska). Det innebär att jag drar skärpan på alla bilder, byter linser och filter, flyttar på kameran, byter minneskort och batterier, överför material och gör i princip allt det tekniska så att vår filmfotograf Marika kan fokusera på ljus, komposition och allt det kreativa.
Här ligger jag nu ensam i min lilla sovkammare i Ulrikasborg. Den här veckan har hittills handlat om att landa, jobba och hitta balans i nya vardagen. Har verkligen behövt några ensamma timmar om kvällarna. Nästa vecka ska jag fokusera på att catcha upp med alla vänner här. Förresten, har hittat OTROLIGT mycket ro i den här nya serien på Arenan, Kan vi bara få njuta heter den. Känner mej så stolt över flera gamla studiekompisar som har varit med och jobbat på den! Serien är himla berörande, viktig, fin och rofylld. Alla borde se den.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar