Soloresa till Tallinn
Planen var att jag och Axel skulle iväg till Tallinn på två nätter och *treat ourselves* lite grann förra veckan. Nå, han gick och blev sjuk samma kväll som han kom ner till Helsingfors och eftersom vi redan betalat för allt (och jag tydligen aldrig lär mej att fixa för avbokningsskydd) sååå for jag iväg ensam. Himla gött blev det så också. Här ska ni få se:
Gumman ovan sålde ett par vantar med domherrar på åt mej. Himla gullig typ. Under dessa dagar romantiserade jag Tallinn som aldrig förr, för att inte prata om att jag fick lyssna på världens gulligaste språk: estniskan. Strosade mycket omkring på området Telliskivi, där finns de bästa restaurangerna, t.ex. F-hoone.
Där uppe satt jag och smuttade på en skitgod mocktail och en smörgås gjord på surdegsbröd och vegansk kebab. Märker ju själv hur skum kombinationen låter, men det var himmelskt. Önskar denna restaurang kunde sprida sej utanför Telliskivi, t.ex. hit upp till Vasa? Helst med samma låga priser också.
Efter min lilla utforskningssession av Telliskivi for jag till mitt hotell som hette något så originellt som City Hotel Tallinn. Billigt och bra och lite utanför gamla stan och Telliskivi. Duschade, vilade och sen var det dags för mat igen! Denna gång på en glutenfri restaurang i Telliskivi som hette Kivi Paber Käärid. Det var precis lika najs ställe som jag hört att det skulle vara. Åt en så otroooligt god (vegansk) hamburgare där. Tog inga andra bilder där än en selfie i spegeln på vessan samt på den aggressivaste dörren jag någonsin sett.
Avslutade dagen med Bonobo keikka! Stämningen var bra och det var kul som vanligt med livemusik, men tusentals folk som trängdes och alla som var 30 cm längre än mej och som armbågade sej fram och viftade deras hår rakt i ansiktet på mej fick mej att åka hem före spelningen ens tog slut. Bra sätt att slippa kö och trängsel sen då alla ska därifrån samtidigt. Är själv så dålig på att ta plats för mej på folkrika evenemang. Står hellre i nåt hörn var jag kan höra mina egna tankar och inte behöver stå tätt intill främlingar. Antingen är det pandemin som ställt till det för mej eller så är det åldern lol. Eller en kombination av dem båda. Jaja. Här har ni en cool mobilbild i motljus av Bonobo:
Dag två av min resa tillbringades till största delen i Gamla stan. Där fanns allt möjligt kul: en massa mysiga butiker med mycket handgjorda grejs, en julmarknad och mysiga cafén. Tallinns Vanalinn (som Gamla Stan heter på estniska) är alltså byggt redan på 1100-talet. FATTA SÅ GAMMALT? Som finne är en ju inte direkt bortskämd med städer som har så gamla delar kvar, så uppskattar verkligen städer med stadsdelar som dessa.
På eftermiddagen satt jag en god stund uppe på loftet av ett café (som jag inte minns namnet på) och smuttade på en varm choklad och en maffig cheesecake. Så skön paus från snön och kylan. Cafét var lite gömt så jag fick ha det helt för mej själv! Lyx!
Då jag kom ut hade det blivit mörkt och tillbringade sedan hela kvällen på en härlig restaurang som hette 13 Lauda och på ett spa: Meriton Wellness Spa. Det var fiilis. Mycket spa (simbassäng, bubbelpool och många olika slags bastun) för pengarna (10 euro).
På den tredje och sista resedagen hoppade jag på båten till Helsingfors, men for före det via Superalko på lite julklappsinköp. Och snipp snapp snut, så var resan slut. Är nog himla glad över att jag for på resan, för fan vad Tallinn är fint ändå. Perfekt storlek, så fin Gamla stan och helt otroligt god mat!!! Det faktum att allt är ca hälften billigare än i Helsingfors bidrar ju också till att det är lite lättare att tycka om stället, hehe.
Paris & Barcelona (Interrial del 3)
Håller tydligen fortfarande på med dessa reseinlägg, fast jag kom hem för över en månad sen. Men detta är nu sista! Så håll ut! Sista reseveckan tillbringades i Paris och Barcelona. Vi börjar i Paris, var vi tillbringade två nätter:
Vi åkte väldigt mycket metro, vilket var supersmidigt för att se många olika stadsdelar. Himla skönt att bara sätta sej ner ibland och titta på fransmän och utsikter. Här är en bild på utsikten från metrolinje nummer 6:
Vi promenerade lite närmare tornet och såg alla stereotypiska saker en ser nära Eiffeltornet. Kvinnor i bröllopsklänningar, broar fulla med wannabe-romantiska lås, en indisk vigsel och himla massa turister. Insåg ganska snabbt att vi ville till något lugnare område, så vi for till Montmarte på en öl och promenerade sedan upp till kyrkan Sacré-Cœur varifrån vi såg hela halva stan.
Sen då! Sen strosade vi mest omkring vid Canal St Martin, skejtade och åt smårätter här och där timme efter timme före vi stupade i säng på vårt airbnb. Sorry för basic spaning här nu, men en går ju såna otroliga mängder då en upptäcker storstäder, tror denna dag landade på 15 kilometer. Sååå ni kan tänka er känslan och stönen då en äntligen la sej ner. Jaja. Här kommer några sista bilder på estetik à la Paris:
På söndagen kukkade jag ut från vår airbnb-lägenhet och Axel snappade denna bild. Mycket nöjd. Sen hoppade vi på tåget, som 7 timmar senare var framme i Barcelona.
Barcelona då? Himla härligt, som vanligt. Skönt att landa där i fem nätter före vi åkte hem. Här kommer en hög bilder från en dagsutflykt som vi gjorde till ett berg i närheten. Tog en funikular upp och vandrade spontant omkring tills vi kom fram till denna utsiktsspot:
Efter ytterligare ett par kilometers utforskande så kom vi konstigt nog fram till ett nöjesfält som fanns på toppen. Himla random. Tibidabo hette det och var till största delen öde och stängt, men några attraktioner var öppna och en av dem testade vi, den till vänster:
Och så lite utsiktsbilder på det:
På berget fanns också en kyrka och ett gäng nunnor. Hittade också en restaurang med helt superduper kreisi-skit mat. Blir riktigt ledsen då jag tänker på min torra ljumna vegehamburgare. Himla random bergstopp, men också himla kul eftersom vi kunde gå omkring typ vart som helst fast själva nöjesfältet typ var stängt? I alla fall. En annan dag tog vi bussen en timme norrut och for och kajakade, snorklade och hoppade från klippor med detta gäng:
Träffade på intressant folk på exkursionen, här är några:
Annars fotade jag faktiskt inte så mycket i Barcelona, levde mer ~*i stunden*~ och så. Åt flera gånger på Veggie Garden (en helt himmelsk vegerestaurang), såg Sagrada Familia och var förstås till Park Guell med några tusen andra turister. Simmade också i det pissljumna medelhavet och åt kreisigoda crema catalanas.
SÅ DÄR. Huh. Över 3000 kilometer med tåg. 17 dagars resande, varav 9 som solo. Förutom bedbugs i Köpenhamn, missade tåg till Amsterdam och tågstrejk i Nederländerna så gick ju allt faktiskt förvånansvärt smidigt. Kan verkligen rekommendera att interraila, speciellt om du är under 28 år för då får du typ 25% rabatt på interrailpasset. Om du hunnit bli äldre kan du alternativt vänta tills du är över 60 år (då gäller också rabatten).
Till slut, tips för dej som ska backpacka: ha med hänglås med kod för hostellförvaring, boka hostell med kök så du kan laga egen mat eller eventuellt laga mat med andra (superbra sätt att få nya vänner), googla fram alternativa saker att göra i städerna ifall du inte är sugen på att trängas bland turister, ha med en mindre ryggsäck för dagsutflykter och ha alltid med bra med snacks. Här kan ni förresten hitta Del 1 och Del 2 av min resa och för er som vill se resan i videoformat kan klicka här för att se min ihopklippta reel. Over and out.
Interrail del 2
Här kan ni läsa del 1 av min lilla resedagbok.
Del 2 börjar på dag 7 i Amsterdam, Nederländerna. Jag bestämde mej för att hyra en cykel i några dagar och cyklade sedan 45 kilometer till västkusten, var jag hade bokat två nätter på ett beach hostel som heter The Flying Pig. Det var exakt så bra som jag läst om att det skulle vara.
På detta hostel sov jag i ett rum med 11 andra. Kände mej ändå trygg och sov båda nätterna helt ostört, men jag vaknar också väääldigt sällan av ljud då jag väl somnat. Hängde bl.a. med italienska Riccardo, som jobbade på hostellet.
Dag 8 strosade jag omkring i butiker och på stranden som låg ett par kvarter från hostellet. Byn hette Noordwijk och var väl lite som Nederländernas motsvarighet till Finlands Kalajoki, eller nåt. Allt stod på Nederländska och ca ingen pratade engelska. Tar det framom turistorter alla gånger.
Stranden var fylld av hundar som sprang fritt och levde lajf och jag var nöjd. Nöjd att bara sitta och vila mina ben och min röv som tagit mej 45 kilometer på en mommocykel dagen innan. Nöjd med att titta på alla lyckliga hundar och på surfande typer. På kvällen träffade jag Kim från Tyskland. Hängde med henne hela kvällen och hade en liten fotosession då solen gick ner:
Dag 9 var en dag full av floppar. Dels för att jag hade gått och skaffat alldeles för högt självförtroende då det kommer till cyklandet. Hybrisen gjorde att jag tänkte att jag kunde ta en liten 30 kilometers cykeltur i ett HUJ fram och tillbaka från Noordwijk till Zandvoort. Spoiler: det gick inte i ett huj. Cyklade med en man som hade cyklat från Österrike till Nederländerna under ett par veckors tid, så han svävade praktiskt taget fram på hans cykel som var SNÄPPET proffsigare än min klumpiga och tunga cykel.
Där stod jag, ovetande om hurdant kaos som väntade. Min "lilla cykeltur" tog en halv timme längre än väntat och efter det var planen att cykla ytterligare 15 km till en tågstation för att ta tåget till Amsterdam, lämna tillbaka min cykel och sedan ta tåget till Paris. Det blev mycket spring med tung packning, stress-cykling till fel destination, två missade tåg till Amsterdam och gråtkalas i tåget då jag insåg att jag antagligen kommer att missa mitt Paris-tåg. Fortsatte ändå kämpa och då jag kom fram till centralstationen i Amsterdam, hade jag 45 minuter på mej att cykla till andra sidan stan, returnera cykeln och sedan ta spårvagn tillbaka till centralstationen. Det var det enda Paris-tåget som gick under hela dagen, jag hade betalat extra (utöver min interrail-biljett) för denna biljett, hade boende bokat för Paris, PLUS att Axel var påväg dit för att joina min resa. Så det var verkligen inte ett tåg jag ville missa. Och det gjorde jag inte heller. Svettig som fan hann jag just och just och sen satt jag och bara pustade ut under hela tre timmars tågresan. Enda bilden jag har är den här som jag knäppte då vi stannade i Bryssel:
Sent på kvällen kom Axel till vår Airbnb-lägenhet i Paris och det var så otroligt skönt att efter 9 dagars solo-resande och en kaotisk dag som denna, hålla om den tryggaste personen som finns. Ångrar inte att jag resten ensam halva resan, men tror faktiskt 9 dagar var just passligt för mej. Det var verkligen superkul att hänga med så många olika människor varje dag, men mitt sociala batteri hade nog inte klarat av den grejen så himla många dagar till.
Ska trycka in resten av resan i ett tredje rese-inlägg, tills dess får ni några sneak peeks från Paris:
Interrail del 1
Jahapp hörni! Jag är tillbaka! Detta ska firas med några reseinlägg. Här kommer del 1 varsågoda:
Hela min 17 dagars interrail-resa började på Wasaline, som tog mej till Umeå. Väl framme blev det några timmars väntetid på ett försenat nattåg som skulle ta mej till Stockholm. I det här skedet var jag ännu fylld av fotograferingsiver och snappade motiverat bilder på ca allt. Detta avtog efter ca en dag, så därför rekommenderar jag att njuta av bildbomben nedan så länge det varar:
Första natten tillbringades i en minimal hytt med 6 intråmade (ja, det är ett legit ord) sängar. Sov ändå helt gott i tåg-gunget och hade trevliga kämppisar, men svenska nattåg är nog inget att rekommendera för de klaustrofobiska.
Alla tåg till Göteborg var fullbokade hela förmiddagen så jag fick strosa omkring i Stockholm i några timmar före jag sedan satt mej på Göteborg-tåget. Det är här någonstans ni får börja stå ut med telefonbilder varvat med systemkamerabilder.
I Göteborg hängde jag med mina Helsingfors-vänner Emma och Thea! Så kul att catcha upp ordentligt och se hur Emma bor. Efter pizzakalas blev det Håkan Hellström på Ullevi!
Himla mäktigt med 40 000 pers som sjunger tillsammans och hajpar Håkan och alla hans gästartister. Även Greta Thunberg kom med på slutet med ett gäng som höll tal och sjöng "Tillsammans i mörker". Dagen efter blev det brunch på Kafé Magasinet, var vi mötte upp våra andra Helsingfors-vänner Sandra och Daniela (som också var där för Håkke = cool förkortning på Håkan).
På eftermiddagen tog jag tåget till Köpenhamn! Älskar Köpenhamn. Himla dyr stad, men där finns himla mysiga stadsdelar, som t.ex. Christiania. Träffade en dansk kvinna som hette Victoria och hängde tillsammans med henne hela kvällen.
Min första hostellnatt blev en flopp, för då jag skulle somna märkte jag att något kröp på mitt finger :-) då jag satt på lampan såg jag flera röda små sänglöss :-) fick som tur en ny säng i ett nytt rum och min nya rumskompis sa att hon också blivit flyttad dit efter att hon hittat sänglöss. Efter det här blev jag himla noga med att läsa alla recensioner för hostellen jag bokade. Hur som helst. På min fjärde resedag åkte jag till Hamburg, Tyskland.
På tåget träffade jag Sam, på bilden ovan. Han var från Australien, hade aldrig sett snö och hade rest runt i Europa i en månad. Hade mycket intressanta diskussioner. I Hamburg gick jag ut och äta Vietnamesiskt och hängde på hostellet. På dag 5 var det dags för nästa destination: Amsterdam.
Träffade bl.a. kvinnorna ovan på tåget och bildade en liten grupp med yra höns, för vi fick veta att det var tågstrejk i delar av Holland och allt gick på tyska och ingen visste vilka tåg som var inställda och vilka som ännu gick. Vi följde mest en gammal man, som också skulle till Amsterdam. Han verkade veta vad han höll på med. Efter fem olika tåg kom vi oss äntligen fram, lite sent och tre fler tåg än planerat. Det som lite stressade mej var att jag hade en keikka jag hade biljetter till på kvällen, men jag hann just och just!
Förbandet var King Hannah (på bilden ovan) och huvudbandet var Kevin Morby! Keikkan ordnades på Paradiso, en såå cool byggnad som påminde om en blandning av Ritz, Tavastia och någon slags kyrka. Hade sittplats högt uppe och njöt sååå. Rekommenderar starkt att gå på någon keikka dit om ni är i Amsterdam.
Sen då, min sjätte resedag. Detta var första dagen jag inte behövde packa ihop allt och dra vidare och det var sååå skööönt. Hade småstressat ner till Amsterdam för att hinna till Morby-keikkan, men nu kunde jag bara ta med en liten väska och sedan gå ut och utforska staden!
Åt en lyxig frukost vid en kanal, tog några loppisrundor och mötte även upp Jana, som jag träffat på tåget dagen innan.
Hyrde även en cykel för att åka omkring i stan med, men det var gaaanska så hektiskt. Njöt mer av att sitta på en bänk och kolla på alla målmedvetna och världsvana cyklister istället:
Tror jag får börja avrunda den första delen av resan. Andra delen kommer nog vara snäppet mer äventyrlig, helvetisk och underbar. Om det är något ni undrar över så är det bara att lämna en kommentar, så kan jag ta upp det i nästa inlägg. Avslutar med några sista Amsterdam-bilder:
Andra halvan av Karhunkierros
Här kommer en fortsättning på historien om en yllekristall som bestämt sej för att ensam vandra 82 kilometer från Ruka, i Norra Österbottens län till Hautajärvi i Lapplands län.
Här kan ni läsa om första halvan av vandringen. Här kommer andra halvan, med början på dag 3:
Vandringsleden är en av de populäraste i Finland och är väldigt tydligt utmärkt. Dessutom har de satt upp dessa söta skyltar för varje kilometer en gått. Kilometrarna till vänster är hur många en har kvar, kilometrarna till höger är hur många en gått (om man går mot strömmen som jag och går norrut). Man kan också gå kortare delar av Karhunkierros, men som den allt-eller-inget-personen jag är, så var den längsta rutten mitt mål.
Lunchpaus vid en älv, som jag simmade i. Denna dag kändes väldigt chill för jag gick endast 12 kilometer, men i ganska utmanande terräng i fjällen. Solen var framme hela dagen och jag gick i bara shorts och t-skirt. Semestermode var ON.
Övernattade med min hängmatta nära en vildmarksstuga. Hängde med andra solo-resenärer hela kvällen och fick sen gunga mej till sömns vid en vindstilla sjö med solnedgång i bakgrunden. Fyfan vad idylliskt det var.
SEN DÅ. Sen kom dag 4, då jag gick förbi 41/41-skylten. Jag hade alltså gått halvvägs och jag började på allvar tro att jag skulle klara hela grejen. Fick en fråga i förra inlägget angående min vandringsbakgrund och jag kan ju tala om att den är nästan obefintlig. Eller visst har jag gjort en del dagsutflykter och sover gärna i hängmatta under varma sommarnätter, så där annars bara. Men mitt tidigare vandringsrekord var endast 30 kilometer.
Fick också en fråga om VARFÖR. Ställde mej själv den frågan flera gånger under vandringen, speciellt under regniga och svettiga dagar då jag hade värk i benen, ryggen, höfterna och fötterna. Försöker jag bevisa något för någon? Mej själv kanske? Vet faktiskt inte. Men vad jag vet är att naturen där uppe i norr är helt otrolig. Allt högre än Öjberget är exotiskt för en pampes som jag. Att vandra ensam förstärker dessutom min självständighet och ger en positiv reality-check över vad en är kapabel till. Här kan ni läsa mer om mitt ensam-resande.
Efter 16 kilometer vandring den fjärde dagen kom jag till Oulanka Visitor Center var det fanns en sjabbig restaurang. Det ena ledde till det andra och resultatet ser ni på bilden ovan. Efter fyra dagar av påspasta, müslistänger och gröt var denna hamburgare så god att jag var tvungen att ge ifrån mej några tysta stön under första tuggorna.
Lyxen den fortsatte, för min fjärde natt betalade jag in mej på ett campingområde. För 14 euro fick jag ta en varm dusch, ladda telefonen och tillgång till kök. Denna kväll tog jag tag i blåsorna på mina lilltån och punkterade dem på vätska. Fascinerande och äckligt, men också nödvändigt.
Fick sån boost av all bekvämlighet att jag under min femte dag kom upp i 21 vandrade kilometer. För de som går vandringen på fyra dagar är 20 km per dag ganska perus, men jag ville verkligen inte stressa eller pusha mej själv för hårt. Ville fokusera på naturen och lugnet och inte bara på prestation. Jag var ju faktiskt på semester också.
På kvällen gick jag förbi skylten 7-75. Jag hade alltså bara SJU kilometer kvar, som jag planerade att gå på sjätte dagens förmiddag. Enda natten jag tillbringade ensam, utan andra vandrare i närheten var min femte och sista natt. Men jag kände mej ändå trygg i min hängmatts-kokong.
Hade så sjuka fötter sista dagen, men tanken av att jag skulle se målskylten 1,5 timme efter att jag startat på morgonen, gav något slags rus så jag bara rullade fram. Tills. Jag kom fram till skylten. 81 kilometer vandrat. 1 km kvar. Efter det svävade jag fram den sista kilometern.
Resans första tårar som var av glädje istället för hopplöshet. Fyfan så energisk och stolt jag kände mej.
Avslutade resan med tre olika bussar och ett tåg, som tog mej hem till Vasa. Längtar redan till nästa vandringsäventyr. Men först ska mina fötter få lite semester från vandringsskorna.
HÄR kan ni se en video på min instagram som jag klippt ihop från en massa snuttar jag filmat under vandringen.
Ensamvandring / Karhunkierros
Hörni, vi skiter i jantelagen nu en stund, för jag är stolt. Stolt över att dessa numera möra och sjuka ben med fötter fyllda med blåsor och skavsår, har tagit mej 82 kilometer. Över fjäll och hängbroar, i svettigt solsken och regniga dagar och nätter i hängmatta. Så, nu kan vi gå tillbaka till den Österbottniska "tro int att du e nå"-mentaliteten. Jag har alltså vandrat ensam i sex dagar från Ruka norrut till Hautajärvi, Lappland. Börjar med en bild från andra vandringsdagen, då håret ännu var rent och fötterna var fria från skavsår.
Sen ska jag också visa en bild från packandet i fredags, för det är väl sånt ni friluftsmänniskor går igång på har jag förstått. Allt detta och lite till fick jag intryckt i rinkan.
Cut to: Ruka. Här (var ca alla som går Karhunkierros stiger in i mål) började jag min vandring. Alltid så skumt och fult med slalombackar på sommaren.
Karhunkierros, står det på skylten. Bra vinkel att fånga den texten på lol. I alla fall. Början var riktigt riktigt trög för mej. Gick typ 1,5 km i timmen p.g.a. så branta upp och nerförsbackar i fjällen.
Under 8 timmars vandring gick jag bara 11 kilometer. Dessutom började det regna och då jag vid 20-tiden stannade vid ett av fjällen för att börja sätta upp regnskyddet till min hängmatta, märkte jag att jag skaffat fel rep till den. Denna idiot hade skaffat ett långt gummiband istället för tunt rep. Det var blåsigt och regnet piskade på. Vid det här laget hade jag också brist på dricksvatten och stressade upp mej över det faktumet att jag hade en halv liter vatten att klara mej på för hela kvällen, natten och nästa dags förmiddag. Det stressade mej också att jag inte träffat någon på flera timmar och jag visste inte inte hur eller var jag skulle tillbringa natten. Vandringens första meltdown hände alltså redan på första kvällen. Great. Men gråt hjälpte inte, så jag packade ihop allt igen och fortsatte vandra.
10 minuter senare såg jag en lägereld och ett vindskydd. Sån lättnad. En bit bort fanns dessutom en sjö som jag kunde ta vatten från. Lagade middag och kokade upp dricksvatten. Lite senare kom dit en man med sin dotter, som var i 11-årsåldern och hade gått nästan hela vandringen!!! Pappan gav mej sitt rep som han hade använt för sitt hängmatts-regnskydd, eftersom det var deras sista natt och de nu skulle tillbringa natten i vindskyddet som fanns byggt där. Där sov jag också, på mitt livs hårdaste säng bestående av plankor, ett 1 cm tjockt liggunderlag och en sovsäck. Vaknade på natten av att jag mådde illa och frös. Låg vaken en timme och funderade över varför i helvete jag hade tvingat mej själv ut på ett så här jobbigt äventyr. På morgonen hade en del av mej lust att bara ge upp, men så hade jag lite jävlaranamma i mej också. En del som ville ge revansch åt 21-åriga Bella som gav upp på Karhunkierros efter 30 kilometer. Så jag fortsatte.
Under andra dagen gick 16 kilometer i ett HUJ. Lyssnade på ljudboken "Konsten att inte hitta sej själv på Bali" av Zandra Lundberg. Solen kom till och med fram ibland. Gick både i vandringsskor och sandaler och jag hittade ett jättefint ställe att tillbringa natten på.
Sov 10 mysiga timmar i sträck. Lagom stor upgrade från första natten. Nu hade jag fått tillbaka tron på att det här på riktigt var möjligt att slutföra.
Och där någonstans tänker jag abrupt avsluta detta inlägg med ett kursivt to be continued.
En liten resa med lilla familjen
Jaha hörni! Det har rests med lilla familjen! Med tåg, buss, spåra, metro, motorbåt, färja och (tyvärr) flyg. Började resan med att sitta fyra timmar i tåg mellan Vasa och Helsingfors. En sträcka jag åkt flera hundra gånger, men aldrig tillsammans med en 7-åring. Det gick supersmidigt med bra snacks och pysselböcker!
Bilden ovan är tagen av Nike. Så kul att se henne experimentera och utforska fotograferandet! Ska skänka henne min gamla systemkamera för hon börjar genuint bli intresserad av fotografering nu och det gör mej så glad! Enivei. Väl i Helsingfors tog vi en roddbåt över till en ö som heter Vårdö. Jag har bott där heltid de senaste tre somrarna, så det var härligt att komma tillbaka och leva lite mökkilajf på mina morföräldrars villa.
På kvällarna grillade vi, badade bastu. drack vin och spelade domino. På dagarna var vi i centrum och tog en trip till Borgbacken! Vi promenerade också runt lite på ön till Kajsaberget, som är klippor några hundra meter från vår villa.
De två sista bilderna är också tagna av Nike. Bilden ovan är ju typ bästa bilden som någonsin tagits av mej och Axel!? Bra komposition och härlig och varm stämning i bilden. Hur som helst. Efter några dagar i Helsingfors, hoppade vi på Silja Symphony som tog oss till Stockholm!
På den här båten har jag också tillbringat många somrar i jobbets tecken. Himla skönt att denna gång bara vara i semestermode och äta gott, shoppa lite grann och dricka en ginger ale i aktern och kolla ut mot horisonten.
I Stockholm bodde vi hos Axels bror och hans familj. Det var så najs att se Nike njuta av sällskapet av sina kusiner efter flera dagar med endast vuxet sällskap. Om dagarna gjorde vi gjorde små utflykter till parker, simstränder, glasskiosker och Junibacken!
En av kvällarna hade jag och Axel en kväll på tumis då vi for till Södermalm och åt otroooligt god vegansk buffé på Hermans! Bästa stället jag någonsin ätit på i Stockholm. Hade helt kreisifin utsikt också, kolla:
Efter vår lilla dejt mötte vi upp några av Axels vänner på en öl och for även till baren RoQ, som var fylld av biljardbord och en massa coola spel, som flipper och asiatiska maximalistiska musikinstrument-spel!
Efter tre nätter i Stockholm flög jag och Nike tillbaka till Vasa (Axel fortsatte söderut). Första flygturen på tre år för mej och första gången för Nike sedan hon var riktigt liten. Himla spännande och coolt för henne!
Bilden ovan är tagen av Nike. Den fina vinkeln bjuder jag som avslut på inlägget. Eller nej förresten, har ännu några mobilbilder att visa! Sen är det slut på resandet! Häj!
SKEPP OHOJ och sånt
Tidigare i veckan hyrde vi en båt i ett par dagar med Louise och våra Axlar och fyfaaan vad underbart det var. Kvarkens skärgård är ju helt kreisi fin. Här kommer ett litet genomdrag med en massa bilder, varsågoda:
Startade från hamnen vid fängelset i Vasa och styrde kosan norrut, mot Replot.
Vår båtrutt var ganska spontan och vi tog en destination i taget och bestämde sedan tillsammans vart på kartan vi ville fortsätta. Vår första paus var på Jannes Saloon (vart man också kan komma med en större båt som åker från Vasa typ dagligen). Efter det ankrade och simmade vi i en vik som heter Korvhålet. Japp. Korvhålet.
Replotbron. Mycket mäktig. Cruisade omkring där omkring före vi sedan tog i land i en gästhamn på en ö som heter Larsbjörkasskär. Där åt vi middag, badade bastu, åt en till middag, kämpade mot myggorna och satt upp tält och hängmattor.
Hittade också en roddbåt som vi tog en åktur med i solnedgången. Så klyschigt och underbart och gulligt, kolla nu:
I hamnen fanns några andra båtar, bl.a. en från 80-talet som ett äldre par bodde i med sin hund (den längst till vänster uppe på bilden). Blev så inspirerad till att resa omkring via havet och bo i en båt. Skulle kanske inte kännas så bra att spruta ut bensin i vår redan smutsiga Östersjön. Ett bra alternativ skulle väl vara en segelbåt. Måste bara slipa mina seglingsskills lite först. Och skrapa ihop några tusen euro...
Efter en natt i hängmatta blev det plättar med jordgubbar till morgonmål. Himla lyxigt att campa så här bara en natt och kunna ha med en massa färska råvaror och ost och grejer. Lyx lyx lyx.
Åkte via Sommarösund och sedan till Fortet, var vi lagade en supergod pasta och simmade på en strand med härlig sandbotten och väldigt långgrunt.
Sen kom kvällen och vi åkte hem tillbaka. Så nöjd och belåten och tacksam för havet. De va de.
En helg i fjällen
Så en har MÅTT de senaste dagarna! Har nog aldrig tidigare känt mej så nöjd och belåten trots -27 grader och 3 timmar dagsljus om dagarna. Har stundvis inte haft någon känsel i ansiktet, men utöver det har jag carpat diem så in i helvete. Här ska ni få se:
Då vi kom fram efter åtta timmar i bil märkte den här tankspridda jäveln att jag glömt min slalomjacka, så det blev att rocka min stiliga mockajacka i backen. Diggade hela hippie-looken men föredrar ändå töntig (men varm och praktisk!!!) slalomjacka alla gånger. Jaja. Här kommer några exempel på vyerna som vi fick stirra på under våra åk.
Man skulle kanske tro att detta är Lappland, men Ruka är alltså VID GRÄNSEN till Lappland, nära ryska gränsen. För några somrar sedan liftade jag från Kuusamo till Ruka och blev uppläxad av en gammal dam som plockade upp mej vid vägkanten. Så, nu vet vi det: Norra Österbotten sträcker sej från västkusten (typ Kalajoki) norrut och enda till Östra gränsen. Jaja, en landskapsbild till på det.
Sukka har åkt skidor de senaste 16 åren men valde första dagen i backen att hyra en snowboard för att testa lite igen och han var i princip lika bra som jag, som snowboardat i typ 13 år? Ursäkta? Är det inte skumt hur vissa människor bara kan typ allt? Det är ju inte direkt svårt att få mindrevärdeskomplex då man är ihop med någon som KAN så mycket, men mest är jag nog bara imponerad. Var också imponerad av Kadi, som endast åkt några gånger tidigare men fixade alla backar GALANT.
Vi hade hyrt en liten stuga en bit från backen var vi badade bastu, åt goda middagar, spelade yatzy och myste om kvällarna. På menyn stod bl.a. pizza, nachoplåt och ugnsgrönsaker med halloumi. Lyssnade på bra radio också, som syns här nedan på Sukkas rejvande arm.
Har en stor hög med bilder som ni ännu ska få se, men i ett senare inlägg. Tills dess kan ni lyssna på Kikagaku Moyo, ett psykedeliskt band från Japan. Kollade just på deras livespelning på KEXP, länk till det finns här.