Artikel från
vThvohCGEK8o Idag förknippar Caroline sin träning med glädje. Foto: Caroline Högnäs
Publicerad 20 september 2018 kl 14:01

Från träningsångest till träningsglädje

Caroline Högnäs har tränat största delen av sitt liv, men har inte alltid njutit av det eller tyckt att det är roligt. Under en period i sitt liv då hon tränade som mest, njöt hon minst.

Artikeln är en del av temat "Mode och hälsa", som är ett samarbete mellan VBL/ÖT och Sevendays.


Hösten är en högsäsong för träning. Löpsedlarna fylls med rubriker som påminner om att det kanske blev för många glas vin och för lite träning under sommaren. Eventuellt några extra kilon också. Många börjar träna mera aktivt efter några ledigare sommarmånader och gymmen och löpstigarna fylls med ivriga människor igen.

I de allra flesta fall är träning något vi förknippar med en hälsosam livsstil och välmående. Men medan träning för många förknippas med glädje, endorfiner och samhörighet, så är det i dag allt för vanligt att det också förknippas med ångest och orimliga prestationskrav.

Ofta ligger fokus på varför man borde träna på helt fel saker och då blir träning något som bara handlar om prestation och mål. Ofta är det också utseendebetonat. Man glömmer bort varför man egentligen borde träna – för att det är något som man mår bra av i stunden och som bidrar till en hälsosam livsstil på lång sikt.


Jag har tränat största delen av mitt liv, men jag har inte alltid njutit av det eller tyckt att det är roligt. Jag har även erfarenhet av när träning - eller snarare dess frånvaro - ger enorm ångest. Under en period i mitt liv då jag tränade som mest njöt jag minst.


Träningen förvandlades från att vara något som gav energi, till att vara något som tog energi. Från att vara något som byggde upp kroppen, till att vara något som bröt ner den. Från att vara något som dämpade stress och ångest, till att vara något som gav ångest. Från att vara något som jag hade möjlighet att göra, till att bli något som jag var tvungen göra. Träning blev allt annat än glädjefyllt.


Jag är väldigt tacksam över att jag i dag kan säga: jag njuter av att träna. Att känna träningsglädje betyder inte att jag alltid går till gymmet med ett stort leende eller att jag alltid har lust att springa en regnig söndag i oktober. Det betyder att träning är något som ger mig positiv energi och som får mig att känna mig stark och frisk. Men att gå från att hetsträning till träningsglädje är inte något som händer över en natt. Det kräver både tid och vilja.

Zoom

Idag förknippar Caroline sin träning med glädje. Foto: Caroline Högnäs


Den största skillnaden hur jag ser på träning i dag mot vad jag gjorde då, är att det inte bara handlar om prestation. Det låter klyschigt, men jag tror att man behöver kunna njuta av resan, inte bara fokusera på resultatet av den fysiska aktiviteten. Tidigare handlade varje löprunda om tider, kilometrar, hastigheter och puls. Och om att förbrända kalorier.

Nu tycker jag om att ta en löprunda och lämna alla elektroniska prylar hemma. Jag uppskattar att löpa utan att på förhand ha bestämt vart eller hur långt jag ska. Jag vill bara springa för att det känns bra.


Förut var det ingen skillnad vilken sorts fysisk aktivitet jag utförde, så länge den fyllde sin funktion och förbrukade energi. Nu tycker jag om att variera min träning och vara kreativ, hitta på nya pass, springa nya rundor och upptäcka nya muskler. Jag tror att mångsidig träning är bra både fysiskt och psykiskt, eftersom inte samma muskler och leder belastas gång på gång. Jag brukar till stor del planera tidpunkterna för min träning på förhand och tycker också om att följa ett program. I dag är det däremot inte hela världen om det inte blir exakt så som jag hade tänkt - om träningen uteblir och jag måste ändra mina planer.


En annan märkbar skillnad i dag, är att träningen inte längre handlar om straff eller belöning. Jag använder inte träningen som ett sätt för att kompensera för något jag gjort eller inte gjort. Jag försöker tänka att träning aldrig är något jag måste göra, eller att en vilodag är något jag får ha. Träningen styr inte mitt liv, utan livet styr min träning.

Jag har också kommit ifrån att bara träna på egen hand och själv ha kontroll på varje pass. Nu tränar jag tillsammans med någon. Det är kul att träna med en kompis eller någon annan som man delar ett intresse för träning med. Har man en dålig dag, kan kanske den andra peppa en, och vice versa.

Delad glädje är faktiskt ofta dubbel glädje. Också när det kommer till träning.




Artikeln är en del av temat "Mode och hälsa", som är ett samarbete mellan VBL/ÖT och Sevendays.