Artikel från
crop c75c996532db31484bfbdc51bd66fc22 När Lo Kauppi överförde "Män kan inte våldtas" till samtiden upptäckte hon att aktualiteten är densamma som på 1970-talet. Foto: Naina Helen Jåma/TT
Publicerad 3 februari 2019 kl 12:45

70-talsvåldtäkt visas på scenen i moderniserad version

Vad händer om man flyttar Märta Tikkanens 70-talsklassiker "Män kan inte våldtas" till i dag? Inte mycket, enligt skådespelaren och regissören Lo Kauppi. – Det sjuka är att det är precis som om det här skulle ha hänt nu.

När Tova fyller 50 träffar hon Martti och följer med honom hem. Kvällen slutar med att hon blir förnedrad och våldtagen. Tanken på att gå till polisen avskriver hon snart.

Chansen att få Martti dömd är liten, samtidigt som hon måste berätta för sina tonårssöner vad hon har varit med om. När en av sönerna köper en plastpistol får hon en annan idé: hon ska förnedra och våldta Martti precis som han våldtog henne, vilket hon också gör. Hon hotar, binder och hånar honom.

Trots att han gråter får han erektion varpå Tova kränker honom med sin orgasm.

– I fiktionen är det väldigt intressant att få gå hela vägen för att rucka på vårt medvetande, för att få oss att verkligen tänka efter, säger Kauppi som har funderat mycket över de olika förväntningarna på mäns och kvinnors sexualitet, över vem som antas vara aggressiv och vem som blir sedd som offer.

Pjäsen "Vita män våldtar" skrev hon om en våldtäktsanklagad manlig skådespelare. Med Märta Tikkanens välsignelse har Kauppi nu gjort den första dramatiseringen för teaterscenen om våldtäktskvinnan Tova.

– Det är fortfarande svårt att anmäla någon för våldtäkt. Nu har vi i och för sig samtyckeslag och allt går framåt. Men vi är fortfarande på något slags barnnivå när det gäller synen på sexförövare.

Till skillnad från Jörn Donners filmatisering i slutet av 1970-talet iscensätter Lo Kauppi och hennes skådespelare båda våldtäkterna på teaterscenen.

– Det finns inget erotiskt i detta, det är bara fult. Det är svårt eftersom våra hjärnor går i gång på så konstiga saker, men vi har lyckats göra det helt avsexualiserat, säger hon och berömmer sina skådespelare, Elisabet Carlsson och Sven Ahlström.

– Han är verkligen ett offer, och det var också det som var utmaningen med pjäsen.

En stor skillnad jämfört med 1975, när Märta Tikkanens roman kom, är att även kvinnor kan bli dömda för våldtäkt numera sedan lagen blev könsneutral i Sverige 1984.

lo (Citat) 

Därmed inte sagt att bibliotekarien Tova blir det. När hon ringer till polisen och anmäler sig själv ber polisen att få tala med Martti och undrar om det stämmer? Har han blivit våldtagen? "Absolut inte" svarar han.

– Vi har fått lära oss att män inte kan vara offer på det sättet. Jag tycker att mansrollen är så snäv och konstig, ingen tjänar på den, säger Lo Kauppi.

Utan att avslöja Märta Tikkanens helt logiska slut på historien kan man konstatera att inte heller våldtäktskvinnan Tova mår särskilt bra efteråt.

– Hämnden slår alltid tillbaka som en bumerang. Den är början på krig, den tar aldrig slut. Enda lösningen är ett samhälle som kliver in, säger Lo Kauppi som menar att första steget mot att bli en våldtäktsman är att kalla en kvinna för "hora".

– Nedvärdera och avhumanisera inte kvinnor i din närhet. Är du svartsjuk, gör som kvinnor har gjort alla tider: må dåligt och lid. Det går över!

"Hämnden slår alltid tillbaka som en bumerang. Den är början på krig, den tar aldrig slut" säger Lo Kauppi. Foto: Naina Helen Jåma/TT


Fakta: "Män kan inte våldtas" (Faktaruta)