Artikel från
a076f55c01f6d0574be52b11a87bfb53 Jennifer Lopez visar att man kommer långt genom att vara ”gatusmart” i komedin ”Second act”. För regin står Peter Segal ("50 first dates", "Anger management"). Pressbild. Foto: SF Studios
Publicerad 3 januari 2019 kl 16:32

Filmrecension: Second act

Jennifer Lopez kämpar sig än en gång upp från förorten till framgången i dramakomedin ”Second act” där hon spelar en säljare som får en andra chans att förverkliga sina drömmar.

Den enda som står i vägen för din egen lycka är du själv, är sensmoralen som trummas in i 40-plussaren Maya (Jennifer Lopez) strax innan hon skyndar iväg mot en möjlig chefsbefordran. Att det är Mayas framåtanda som har lett till ökad försäljning i butiken där hon arbetar spelar ingen roll i arbetsgivarens ögon, som ger jobbet till en man med bättre meriter. På papperet i alla fall.

Med all rätt hånar hon dem – ”människorna med utbildning som sitter i sina fina hus, döper sina barn efter frukter och bestiger Kilimanjaro”. Ett ganska roligt skämt mitt i det sötsliskiga.

I filmen spelar Jennifer Lopez säljaren Maya Vargas vars omtänksamme pojkvän Trey (Milo Ventimiglia) vill bilda familj, medan hon vill satsa på karriären. Pressbild. Foto: SF Studios


Inte helt oväntat landar snart Maya, mot alla odds, en högre position på ett glassigt kontorskomplex på Manhattan, efter att ha fått litet hjälp med cv:t av sin gudson. Han som fått ett Google-stipendium och är en rackare på att fabulera hemsidor och Facebook-konton. Voilá! Möt Maya Vargas, Harvard-student som talar flytande mandarin.

Planen går som smort och snart får Maya chansen att lansera en ny hudvårdsprodukt. Hm. Ungefär som Jennifer Lopez själv gjorde ifjol. Är ”Second act” en illa dold reklamkampanj för skönhetsentreprenören Lopez?

Att manusförfattaren Elaine Goldsmith-Thomas har producerat flera av Lopez tidigare filmer (däribland ”Kärleken checkar in”), en tv-dokumentär om hennes världsturné 2014 och samproducerat tv-serien ”The Fosters” med stjärnan talar åtminstone för att manuset är skräddarsytt.

Om man bortser från varumärkesbyggandet har filmen ett visst underhållningsvärde. Den lyckas framföra idén om att en familj faktiskt kan bestå av två personer som älskar varandra (med eller utan barn), och att kvinnor som är konkurrenter också kan respektera varandra.

Roligast är den lilla klicken runt Lopez på det nya jobbet. Som den höjdrädda assistenten Ariana (komikern Charlyne Yi), och karriärklättraren Hildy (komiskt gestaltad av Annaleigh Ashford, känd från ”Masters of sex”).

Tyvärr är det svårt att skaka av sig känslan av att man främst är en konsument, av framgångssagor och ansiktskrämer.