Artikel från
OT 632342
Publicerad 18 oktober 2015 kl 13:50

Fem backpackare - fem berättelser

Äventyr, insikter, inre frid. Livet på resande fot är samtidigt en resa inåt. Personen som kommer hem är inte densamma som åkte i väg – om det över huvud taget finns något hem som väntar. Fem backpackers berättar.


Alexander Pike


Ålder: 24.
Hemland: Australien.
Yrke: Snickare.
Bagagevikt: 15 kg.
Tre viktiga föremål: Vattensäck, Ipod och solcellsladdare.

– Mitt mål är Malmö dit familjen flyttat. Min mamma är svensk och flyttade till Australien som ung. Jag och min bror tänker resa genom Asien, Mellanöstern, Nordafrika och Europa utan tidsgräns. Vi ska jobba av och till, men vi har båda sparat i åratal. Lika mycket som startkapitalet för ett bostadslån. Vi investerar i erfarenheter i stället.

– Just nu cyklar jag genom Nya Zeeland. På cykel utsätter man sig för världen.

Man får en intensiv kontakt med och lär sig om olika människor. Jag träffar husägare och frågar ortsbor om området. Jag försöker ge något tillbaka genom att hjälpa dem bära saker, göra trädgårdsarbete, byta glödlampor. Att resa stärker min tro på mänskligheten. Alla är så trevliga.

– Jag valde snickaryrket eftersom snickarna förr blev resande efter sin utbildning. Traditionen var att resa för att lära sig, återvända och använda färdigheterna.



Nora Aust


Ålder: 25.
Hemland: Tyskland.
Yrke: Studerar metropolkultur.
Bagagevikt: 17 kg vid starten, 20 nu.
Tre viktiga föremål: Dagbok, bärbar dator, kamera, mjukisanka från mamma.

– Jag var utbyteselev i Nya Zeeland i ett år och är nu här för tredje gången, för sju månader. Den här gången ville jag se mer av landet och planerade in en månad i Australien också när jag är så nära. På vägen stannade jag två dagar i Dubai och fem i Kuala Lumpur.

– Det bästa med resan är den inre förändring som pågår, en känsla av att göra sig hemmastadd i hela världen. Man öppnar upp sig, ser andra människor i samma situation. Människorna jag träffar är den viktigaste delen av resan. Ibland är det bara ett trevligt samtal i en timme, ibland blir man vänner för livet. De påverkar en, de förändrar en.

– Jag planerade fortsätta med min magisterutbildning, men resandet har ändrat mina planer och fått mig att tänka på vad jag vill ha ut av livet. Här har jag jobbat som servitör i tre månader för att dryga ut besparingarna. Jag har insett att det jag gillar mest är kundkontakt och människor. Inte att tjäna pengar utan att hjälpa människor lite även om jag inte förändrar världen.



Birgit Schöneburg


Ålder: 35.
Hemland: Tyskland.
Yrke: Projektledare inom marknadsföring.
Bagagevikt: 25 kg.
Tre viktiga föremål: Kamera, armband där jag samlar berlocker från alla länder, halsduk från en vän.

– Jag reser för att finna inre frid. Min resa pågår i tio månader och jag har varit i Sverige, Island, Kanada, på USA:s öst- och västkust. Sedan åkte jag tillbaka till Sverige för att se om mannen jag träffade där var den rätta. Jag avbokade Nepal för den resan, men det var det värt.

– Jag råkade ut för många förluster under en kort tid. Alla mina planer krossades på några veckor, både privat och på jobbet. Jag förlorade en familjemedlem. Jag visste inte vad jag skulle gråta över först, så jag tog alla mina besparingar för att börja om helt. Jag tänkte att jag är frisk och aktiv, det finns inget som håller mig kvar.

– Nu kan jag lita på min magkänsla igen. Jag har lärt mig att ”go with the flow”, att livet leder mig. Att resa öppnar ögonen för vad som är viktigt och vad som gör mig lycklig. Jag hoppas jag kan ta den erfarenheten med mig tillbaka till vardagen.



Elodie och Clement Colognese


Ålder: 23 och 25.
Hemland: Frankrike.
Yrke: Turismarbetare och simlärare.
Bagagevikt: 25 kg och 17 kg.
Tre viktiga föremål: Telefon, baddräkt, flipflops.

– Vi reste via Dubai till Melbourne och stannar åtta månader i Australien. Sedan blir det två veckor i Thailand med familjen innan vi åker hem igen.

– I 2,5 veckor hjälpte vi med att sortera ullen vid fårklippningen hos en familj i Adelaide. Det luktade illa, det fanns blod och hudslamsor i ullen eftersom klipparna jobbade snabbt och slarvigt. Men det var en upplevelse vi inte glömmer.

– Vi brukar jobba mot mat och husrum, det är ett bra sätt att dela folks liv. Vi har plockat frukter, vaktat barn, jobbat i trädgårdar och kök, städat upp efter en skogsbrand. Vi bor i en skåpbil så vi behöver bara pengar för mat och bränsle. Nu försöker vi sälja den för att få en del av pengarna tillbaka. Vi har spenderat en hel del pengar på utfärder.

– Elodie visste att hon ville göra en resa för att lära sig engelska, och innan vi får barn. Hon sade upp sig från jobbet, men nu när hon kan engelska blir det lättare att hitta nytt. Jag ville uppleva ett äventyr, så därför blev det Australien.

– Att resa förändrar en som människa. Man inser hur lite man behöver, och man lär sig mycket. Clement lärde sig byta olja i bilen, klippa gräs och använda motorsåg. Och man träffar så många trevliga människor. Vi parkerar och börjar laga mat, och folk bjuder in oss till sina hem. – Men vi är rädda för djuren. Vi såg ormar och en rödryggad spindel som kan ta livet av dig på 15 minuter. Och när vi jobbade på en ekogård i regnskogen såg vi en kasuar med två ungar. Hon kunde ha attackerat.