Artikel från
KRL3fCiE9pxH Den mjölvita, milslånga sandstranden är ett paradis! Den är också handikappvänlig, med ramp för rullstolar och barnvagnar. Stranden är indelad i zoner för simning, sport, nudister och hund-rastare. Foto: Gunilla Heick
Publicerad 23 juni 2018 kl 15:01

Liepaja väntar på att bli upptäckt av turister

Hitta bärnsten på den långa sandstranden, upplev musikliv, historia och konsthantverk. Liepaja i Lettland erbjuder många intryck för besökarna.

Den 13 februari 1918 ägde en högtidlig ceremoni rum i den stora Trefaldighetskyrkan i Liepaja. Soldaterna i den 27:e jägarbataljonen svor trohet mot Finlands regering, innan färden gick till Vasa på fartygen Mira, Poseidon, Arcturus och Castor. Den 26 februari, dagen efter att jägarna ankommit till Vasa, var det stor parad på torget, där överbefälhavare Mannerheim tog emot soldaterna.

Zoom

Utställning i Liepajas Trefaldighetskyrka omkring jägarbataljonen. Den 13 februari 1918 svor soldaterna trohet mot Finlands regering i denna kyrka. Den 26 februari, dagen efter att de ankommit till Vasa, var det stor parad på Vasa torg. Foto: Gunilla Heick


Allt det här kan man läsa om och se bilder av i Trefaldighetskyrkan i Liepaja. I mitten av februari hölls det minneshögtidligheter, där också en grupp finländare deltog.


Efter att ha närstuderat utställningen nere i kyrkan tittar vi uppåt och beundrar kyrkans orgel, som är den största mekaniska originalorgeln i världen. Varje höst är det orgelmusikfestival i Liepaja.


Liepaja är en stad där människor från olika kulturer, ursprung och religion bor sida vid sida. Inne i centrum ligger förutom Trefaldighetskyrkan också den katolska Sankt Josef-katedralen, med konstgalleri i tornet, och den lutherska Sankt Anna-kyrkan med berömt barockaltare av trä. Störst intryck på oss gör ändå den ortodoxa marinkatedralen för den helige Nikolaus. Marinkatedral för att den ligger i Karosta, det gamla militärområdet några kilometer norr om stadskärnan. Katedralen är den högsta kupolbyggnaden i Baltikum.


Karosta, örlogshamnen, är historiskt sett det största militärområdet i Baltikum. Det uppfördes omkring 1900 som ryska imperiets militärbas. Under den femtio år långa sovjetiska ockupationstiden var Liepaja en stängd stad. Det behövdes särskilt tillstånd för att få resa in i Karosta, som hyste 26 000 soldater på flottbasen.

Zoom

Utanför Karosta-fängelset på det gamla militärområdet. Andris, som varit professionell soldat sedan 1992, drillar en grupp litauiska skolbarn på samma sätt som fångarna behandlades. Foto: Gunilla Heick


Från 1991 ingår Liepaja igen i det självständiga Lettland. Den sovjetiska militära eran i Liepaja slutade dock först 1994.


I dag är flottbasen Karosta öppen för besökare, och den gör ett rätt våldsamt intryck, inte minst på grund av fängelset, där man kan få rundvisning. Vår guide Andris, en professionell soldat, berättar levande om tiden då människor internerades här. Han visar runt i militäruniform och ser nästan skräckinjagande ut. Efter sightseeingen, medan vi dricker en kopp fängelsekaffe ute i gården, ser vi hur han kommenderar med en grupp litauiska skolbarn på samma sätt som de internerade blev drillade. Åskådlighetsundervisning som de garanterat inte glömmer.


När vi kommer tillbaka till hotellet och den unga receptionisten hör var vi varit, ryser hon. Själv har hon aldrig besökt Karosta, och inte vill hon dit heller! Blotta tanken skrämmer henne.


Betydligt mera fredligt är något annat som Liepaja är vida känd för: Bärnsten.


Legenden berättar att Gud ursprungligen skapade två solar, men senare beslöt att det bara behövdes en. Den andra solen föll ner i havet och krossades i otaliga stycken – solbitar i form av bärnsten.

Zoom

71-åriga Skaidrite Vasilevica har arbetat med bärnsten och gjort smycken i 42 år. Hon har både verkstad och utställningsutrymme i konsthantverkarhuset. Bilden på väggen visar hur proffsen samlar bärnsten. Foto: Gunilla Heick


I Liepaja har man en lång tradition för att både finna och bearbeta detta havets guld. Det lokala konsthantverkarcentret i Darza-gatan 4/8 välkomnar besökare. Skickliga hantverkare demonstrerar hur de väver, syr folkdräkter, flätar pil, slipar bärnsten med mera. I centrets butik kan man köpa ljus och tvålar med små bärnstenskorn i.


Liepaja har ett rikt musikliv. Stadens symfoniorkester håller till i det runda konserthuset, som med sin gulbruna glasfasad liknar en stor klump bärnsten. Vi besökte en fin jazzkonsert i foajén. Det är bara att kolla husets evenemangskalender.


Och vem skulle ha trott det, men Liepaja är faktiskt den lettiska rockmusikens vagga! Staden har flera populära rockband, och man arrangerar regelbundet rockfestivaler. På Zivju-gatan traskar vi längs Liepajas egen Walk of Fame: Långa rader med handavtryck i metallplattor av stadens mest berömda rock- och folkmusiker.

Zoom

Liepajas Walk of Fame, med handavtryck i bronsplattor av lokala folk- och rockmusiker. Inte så stor som den berömda originalutgåvan i Hollywood, men ett fyrtiotal artister och band har fått äran att representera staden. Många har skandinavisk-klingande namn. Foto: Gunilla Heick


Vi beundrar fina jugendhus längs Graudu-gatan, och de gamla magasinbyggnaderna av trä nere vid Promenaden, gatan längs kanalen som tidigare var avstängt militärt område. Nu är den ett populärt promenadstråk med hotell, restauranger och musikställen.

Zoom

Det är lätt för österbottningar att förstå vissa ord på lettiska. Strecket ovanför en vokal anger att den uttalas med långt ljud. Foto: Gunilla Heick


Jugendhusen ritades av Paul Max Berche, Liepajas huvudarkitekt, under slutet av 1800-talet. Många av husen är ganska förfallna, och väntar nu på en investor som vill renovera.

Zoom

Dagisbarnen njuter av att leka på den milslånga sandstranden. De stora skinande bokstäverna har blivit ett vårtecken för både staden och stranden. Foto: Gunilla Heick


Men det bästa med Liepaja är ändå stranden. Tio kilometer lång, bred och vit, börjandes precis mitt i centrum av staden. Sanden är mjuk och finkornig som mjöl. Hit kommer lokala skolklasser och dagisgrupper, och kvällstid flockas de unga här. Vi njuter av läcker iskaffe på ett strandkafé, och drömmer om att vända tillbaka för att leta efter bärnsten, eller kanske vara med om sommaryoga på stranden. Vi säger paldies! – tack på lettiska, ett bra första ord att lära sig.