Bad boys byter inga glödlampor

"Han var typen som alltid får huvudrollen i filmen. Han som inga flickor kan motstå. Och det kunde inte jag heller i det ögonblicket som han tog av sig speltröjan på basketballplan, då var jag såld. Eller köpt. Han lånade en större summa pengar av mig och försvann med stålarna tillsammans med ett harem av kvinnor".

Jag är en självständig kvinna som kan ta hand om mig själv. Så brukar jag säga. Jag behöver ingen man. Kan själv liksom. När jag blir arg vill jag ta mitt pick och pack och flytta ut. Jag klarar ju mig själv. Nemas problemas. Just i det där eldiga ögonblicket när jag är så flyförbannad så jag nästan lyfter, då är jag superman. Några nålar i en voodoo-docka och sedan drar jag. Eller åtminstone i tanken.

När jag lugnat mig och har hans trygga armar runt mig, så vill jag inte vara ensam. Jag ändrar mig. Ombytligheten själv. Jag kanske visst behöver en man vid min sida. Sanningen är att tanken på att leva utanför min skyddande mur gör mig vettskrämd. Tänk att vara tvungen att börja dejta igen, springa på krogen eller tindra och hur skulle jag klara av de där ensamma kvällarna när barnen är borta! I mörkret dessutom, för vem skulle byta eventuella trasiga glödlampor? Jag skulle vara nödgad till att ringa någon av min ex-killar. Men vem? Min senaste pojkvän, eller i själva verket min fästman, bor behändigt nära och elingenjör är han till på köpet. Jag kan ha sönder alla elkablar om jag så får ett infall, han skulle fixa dem för han var och är en god man. Men jag ids inte störa honom.

Den som däremot inte var en god man, som inte hade ett uns av godhet i sig var en annan ex-snubbe jag sorgligt nog haft till ”pojkvän”. En riktig taskspelare, förskingrare och sol-och vårare. En bad boy. Den typen som alltid får huvudrollen i filmen. Han som inga flickor kan motstå. Och det kunde inte jag heller i det ögonblicket som han tog av sig speltröjan på basketballplan, då var jag såld. Eller köpt. Han lånade en större summa pengar av mig och försvann med stålarna tillsammans med ett harem av kvinnor. En bad boy är en bad boy. Han kommer aldrig någonsin att förändras. Han kommer att vara den där playern ända till han känner djävulens andedräkt i nacken.

Nej, att riskera att ta hem en bad boy, det är för farligt. Likaså att ringa sin första kärlek. Ingen glömmer hur rosenröd den första kärleken var. Den första pojken som tog en med storm och fick dagböckerna att svämma över av kärleksförklaringar och dikter. Och såklart även många floder av tårar har samma dagbok sugit upp. Men att ringa efter första kärleken är som att gå tillbaka till GÅ. Att titta ner i ungdomens källa, lockande men ack så förrädiskt. Gammal kärlek rostar aldrig, eller hur var det?

Vad hette han, exet som jobbade i fiskdisken, vars händer alltid luktade fisk? Nej hjälp, honom vill jag helst förtränga. Jag kan fortfarande känna fiskstanken och därtill gjorde jag slut på ett tämmeligt otrevligt sätt så att jag nu nästan skäms. Next!

Den gråa musen. I det förhållande var det ingen som tävlade om att få muntur. Det var jag som talade. Han lyssnade. Han lät mig få det vad jag ville när jag ville. Han föredrog att låta mig prata. Det var verkligen schysst av honom. Ett tag. Men till slut blev jag trött på min egen röst. Att hålla monolog blir rätt långtråkigt efter ett tag och så tog det förhållandet slut. Honom kan jag inte kontakta! Jag kommer ju ändå inte att få ett pip till svar.

Listan på ex börjar snart ta slut. Jag har svårt att förstå att det finns studier som säger att varannan gift kvinna har en reserv på lager. En plan b-kille. Dessa kvinnor har alltså det hela uttänkt, de vet vem deras nästa partner kommer att bli utifall det krisar sig med den nuvarande. Snacka om att vara rustad till max! En man som ligger i väijy liksom. Både genialiskt och patetiskt på samma gång.

När jag får de där trygga, starka armarna runt om mig så vill jag inte fly. Jag vill inte ut i den där skrämmande världen där jag behöver byta glödlampor själv, och jag vill definitivt inte behöva ringa ett ex. Och någon tilltänkt ny kärlekspartner i reserv, det har jag inte.