Vardagslyx är att bajsa med öppen vessadörr

"Datenight med mannen. Han: Klä dej som om det var vår första date. En lång konstpaus efterföljer. Jag: Vad menar du? Han: Du vet vad jag menar. Hans blick vandrar över de tvättblekta, smutsiga mysbrallorna med så stora knäpåsar att de skulle kunna stå utan stöd".

Datenight med mannen. Han: Klä dej som om det var vår första date. En lång konstpaus efterföljer. Jag: Vad menar du? Han: Du vet vad jag menar. Hans blick vandrar över de tvättblekta, smutsiga mysbrallorna med så stora knäpåsar att de skulle kunna stå utan stöd.

Först sätts offensiven på: ”Va, älskar du inte mej som jag är? Menar du att jag ska köpa nya kläder nu plötsligt eller? Vad är det som är fel med den här klädseln?” Och punchlinen: ”Du skulle ha gift dej med en playboymodell då om jag inte duger!” Tystnad. Han ger mej en kram och pussar mej på huvudet. ”Ja, och så behöver du kanske tvätta håret också”

Jag tar en dusch. Collegebyxorna är förvisso underbart sköna, men han har rätt, jag kunde kanske anstränga mej lite mer. Men det bästa med att vara i ett långvarigt förhållande är ju just det, att man inte behöver anstränga sig. Att man får vara sig själv. På morgonen slipper man stiga upp för att borsta odören ur munnen innan den andre vaknat. Inte heller behöver man dra in magen när man klär av sig och brösten har inte sett en push up sedan urminnes tider. Oklart om en dylik bh pallar gravitationskraften numera. Borde kanske testa.

På botten av byrålådan skymtar ett par röda strings. Ett rep i rumpan, vem var idioten till den uppfinningen? Visst, det är trevligt att klä upp sig. Men för en date med mannen sedan tio år tillbaka. En hemmadate dessutom. Måste jag verkligen överraska med svarta pumps istället för raggsockor? Med de röda stringtrosorna som häcken ser ut att ha ätit upp? Han kommer ju inte att älska mej mera för det. Eller?

Det finns kanske en sanning i uttrycket kärlek vid första ögonkastet. Vid andra, kanske onepiecen redan åkt på och då kan det omöjligt uppstå sann kärlek. Hur den bekväma partnern klarar av att anstränga sig blir en svår utmaning. Den bekväma partnern tar av sig stuprörsjeansen redan före hon fått av sig skorna. Bh:n kastas av som ett lasso i samma veva. Som om hon varit Lucky Luke i sitt förra liv. Hon glider sedan in i det mjukaste och lösaste som finns att få i klädväg. Om den bekväma partnern skulle få designa ett plagg, skulle det vara en sparkdräkt med fötter i velour. Med velouren på insidan. Självfallet skulle det finnas en öppning för toalettbesök för att slippa ta av sig skönheten.

Hur jag tillät mej att bli så här bekväm, det vet jag inte. Men det är skönt att vara bekväm. Det är bekvämt att vara älskad för den man är. Att slippa låtsas. Att lyssna till varandras anekdoter om strulande tarmfunktioner och att bajsa med öppen vessadörr, det är kärlek det. Vardagslyx när den är som bäst!

Nyhet: Nu kan du gilla och kommentera Sevendays krönikor!