Artikel från
vaFsqKx1lruR 2 Unga från Österbotten skrev över hundra bidrag om prestationskrav i tävlingen "Text". Foto: Kim Filppula
Publicerad 7 november 2020 kl 09:00

"Varför prestationsångest?" – en essä om ungas kamp mot klockan

Unga från Österbotten väcker många känslor kring prestationskrav. Genom deras texter får vi en insyn i hur olika krav influerar ungas vardag.

Skrivtävlingen “Text” samlade över hundra bidrag från unga i Österbotten. Inom den kommande månaden kommer vi därför publicera några texter som alla samlas under samma tema – prestationskrav. 

Nästa på tur är Anonym man 17 år med en text om hur dygnets timmar inte är tillräckliga för dagens krav på unga.


Varför prestationsångest?

Varje ung person som får växa upp i dagens Finland har redan från ung ålder erfarit en viss press från samhället. Enligt forskningsrapporter lider en stor del av landets ungdomar nästan dagligen av stressrelaterade symptom, som kan innefatta allt från fysiska besvär till ångestkänslor eller en känsla av total hjälplöshet. Jämförs detta med ungdomarnas välmående för så lite som tjugo år sedan så kan man urskilja en oroväckande utvecklingskurva som ännu pekar nedåt. Ungdomarna skyller ofta denna stress på de prestationskrav som finns ute i samhället i dag. Vilka är då dessa krav?

Dygnet, som vi känner det, har 24 timmar. Detta är ingen nyhet, utan ett självklart faktum som de flesta idag vet. Systemet med 24-timmarsdygn härstammar ursprungligen från de gamla egyptiernas tideräkning och verkar vara ganska praktiskt, eftersom det nu har varit i bruk i tusentals år. Oberoende av hur många timmar vi skulle tillskriva dygnet så skulle det ändå inte spela någon roll, eftersom dygnets längd sist och slutligen inte beror på vad vi människor tycker utan på jordens rotationshastighet runt sin egen axel.

Vad har då jordens rotation att göra med de prestationskrav som finns ute i samhället idag? Väldigt mycket faktiskt. Det som många unga idag upplever som prestationskrav är egentligen inte så mycket ett krav på prestationen i sig, utan mer en kamp mot klockan och den konstant stressade tidtabell som vårt samhälle följer.

Då dygnet är begränsat till 24 timmar betyder det att varje dag vi får har ett begränsat antal tillfällen att göra ett begränsat antal aktiviteter på. Inom dessa 24 timmar ska dessutom all vår dagliga sömn också rymmas. Då en ung person rekommenderas sova mellan åtta och tio timmar om dagen blir återstoden av detta ungefär 15 timmar. Dessa 15 timmar är alltså vad vi unga egentligen har att använda per dag för att uträtta allt vi ska göra i våra liv.

Problemet är att det är just under dessa 15 timmar som vårt samhälle kräver det absolut mesta av oss. Som ung ska man gå i skola och skaffa sig en utbildning, och dit går direkt runt 7 timmar av vår dag. Lägg till de läxor vi förväntas göra efter skolan så kommer man ganska snabbt upp i nio timmar om dagen bara i skolarbete. Med lite räkning kan vi konstatera att av de ursprungliga 24 timmarna finns nu cirka 6 timmar kvar.

Vi unga har alltså 6 timmar om dygnet att spendera hur vi vill sedan sömn och skola är borträknade. 6 timmar om dygnet för allt vad vi som unga kan tänkas vilja göra. Problemet är endast det, att kraven inte tagit slut här ännu. Som ung i dag så förväntas man, vid sidan av skolan, förstås ha ett kvällsarbete av något slag, eftersom man förväntas ha skaffat sig en hel del arbetserfarenhet redan som ung idag. Dessutom så kostar skolan, körkort, fritidsintressen och allt annat man kan tänkas vilja ha för att nå upp till “alla andras” nivå. Detta kvälls- och helgjobb ska alltså rymmas inom de 6 timmarna då man inte är i skolan eller sover (eller varför inte kombinerar de två).

Märk väl att vad som diskuteras här är hur de flesta unga i dag har det. Det är inte bara några enstaka som lever med denna stress, utan nästan varenda ungdom känner igen sig i detta. Efter att de krav som upplevs vara grundläggande som skola, sömn och någon form av jobb är uppfyllda finns det inte mycket tid kvar. De få timmar om dagen som väl finns kvar, ja inte ens de får spenderas hur som helst. Man ska hinna med motion, att vara konstant uppkopplad på sociala medier och dessutom hinna upprätthålla ett socialt liv vid sidan om allt detta. Med lite beräkningar kommer man enkelt upp till mera än 24 timmar om dygnet av krav, och då har man kanske inte ens ännu hunnit göra något man själv tycker om.

Med bakgrund av detta är det lätt att förstå varför unga i dag upplever en sådan konstant stress som de gör. Ska man trycka in en 26-timmars tidtabell under ett 24-timmars dygn så tvingas man skala bort något. Tyvärr är det ofta sömnen som blir lidande, eftersom denna kan förkortas utan att det märks utåt. Vid sömnbrist blir hjärnan dessutom än mer känslig för stress, och till slut är man inne i en ond spiral som är svår att ta sig ur. Fråga bara en valfri ungdom om detta, de flesta känner igen sig på ett eller annat sätt.

Vad kan man då göra för att få bort denna konstanta stress? Det är svårt att skarva i några extra timmar per dag, eftersom jorden kommer att rotera lika snabbt hur som helst. Vad man möjligen kunde göra är att hoppa av skolan, försumma sömn och motion, säga upp kontakten med kamrater utanför skolan, säga upp sitt kvällsjobb och därmed också sin ekonomi, eller göra som majoriteten: En salig blandning av alla olika alternativ. Som ung idag finns det helt enkelt inga fler alternativ än dessa, och man måste välja den utväg som passar en själv bäst. Är samhället så prestationsbaserat som idag kommer alla alternativ ändå att leda till någon form av prestationsstress.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar