rps20170930 044058
Publicerad 20 september 2020 kl 09:31

Rök, eld och höstglöd

Denna vecka testar vi på en ganska så snäv öltyp; jag pratar nämligen om olika rököl. Dessa kan ha mörka, kraftiga aromer som passar bäst till riktigt salta och köttiga rätter.

Iso-Kallan Panimo - Savu Kekri 5,7%

Kekri är en gammal finsk skördefest. Detta öl hör till Alkos säsongsutbud och är en riktigt god rököl. Den är även mildare än vad första intrycket kan ge. 

Aromen påminner lite om en stout. Den rostade malten sätter grundstenen medan en lätt rökig arom kröner doften. Det finns också en liten men mogen sötma.

Den är för övrigt bryggd som en mörkare Märzen. Det är en öltyp med ursprung i medeltidens tyska Bayern. Färgen är mörkbrun men den är ändå inte grumlig. Den skummar svagt och skapar en liten ljusbrun skumkrona.

Som mörk öl är den överraskande lätt att ta till sig. Smakmässigt placerar den sig som en riktigt mild stout. Medelfyllig i munnen med en söt maltbotten. Sötman blir heller inte sliskig trots att den påminner om mörk sirap. Rökaromen finns ständigt i smakbilden, men det bara gynnar den lilla rostade karaktären från malten. 

Viktigt att notera är att det rör sig om en rökarom, alltså en liten ton av rök. Det är inte som att smutta på den rökigaste whiskeyn. En liten humlebeska kniper av upplevelsen och lämnar en halvtorr finish. Som helhet är den en bra inkörsport till rököl. Om man är nyfiken på mörka öl borde inte denna göra dig besviken.

För övrigt upplevde jag den som den fräschaste av dessa tre öl. Rökaromen blir inte för tung utan den håller sig uppfriskande hela vägen. Som middagsdryck passar den bäst till salta, feta och köttiga rätter.

Stadin Panimo - Savuruis Porter (6,5%)

Betydligt grumligare och tjockare än den tidigare Kekrin. Mörkbrun till färgen men ser nästan svart ut i glaset. Rökaromen bildar tillsammans med den rostade malten och rågen en väldigt mörk och karg doft. Även detta öl har en liten sötma men här snuddar sötman på aromen av torkade plommon.

En vassare kolsyra och en påtaglig syrlighet. Den är smakmässigt kraftigare och även fylligare. Trots det hjälper syran till att fräscha upp det hela och den blir egentligen ganska läskande, trots sina mörka smaker.

Ta mig inte fel när jag beskriver den som råare och kargare än Kekrin. Det är grova, rökiga smaker som blandats ner till en ganska så häftig upplevelse. Det känns som en väldigt nordisk dryck och man ser nästan den mörka barrskogen när man dricker. På tal om barrskog, den har småbeska toner utav enbär och granskott.

Upplevelsemässigt var den mer spännande än Kekrin men den kräver lite mer utav konsumenten. Överraskande sur i karaktären, om än på ett bra sätt. Som matdryck passar den mer än väl till vilt, med sin karga rågmalt och rökiga enbärstoner.

Teerenpeli - Suomi 100 Juhlaolut

Bryggd för landets hundraårsjubileum. Teerenpeli har bryggt många goda öl och verkar inte bryta traditionen med denna skapelse. Den är också den ljusaste bland dessa tre.

Bryggd som en lageröl, färgen är klar och ligger någonstans mellan kolabrun och koppar. Skummet fräser aggressivt till innan det snabbt försvinner. Här finns en helt annan arom än i de tidigare.

Det doftar utav malt och bränd karamell. Ölet är ungefär lika fylligt som den vanliga lagern, det vill säga, inte särskilt mycket. Den har en subtil, underliggande sötma som blir särskilt påtaglig när eftersmaken lagt sig.

Småkryddig som sådan, men de dominerande smakerna är karamellmalten och den lilla rökiga tvisten. Humlen lägger en torrhet i eftersmaken men den är inte särskilt fruktig.

Som helhet är den riktigt okej. Personligen faller den ändå lite i skuggan av de andra. Ingen av dessa påminner egentligen om varandra, de är alla unika på sitt eget sätt. Men liksom Kekrin passar denna jubileumsöl bäst till salta och feta grisrätter.

 

Text: Stefan Westergård

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar